Sida 200
När Suremain hörde löftet om åtta timmars varsel hvarje gång fästningen skulle bombarderas, råkade han i eld och lågor och insände en i skarp ton hållen mémoire, däri han påvisade, hurusom denna tillsägelse på förhand visserligen kunde vara af stort värde för Fredrikshalds borgerskap men å andra sidan vore absolut förkastlig, om man ville se till de belägrandes bästa. Det kunde nämligen tagas alldeles för gifvet, att samma underrättelse, som magistraten fick, genast skulle blifva bekant på fästningen och sätta besättningen i stånd att besvara elden med mera kraft, än om denna komme såsom en öfverraskning, hvar- igenom åter de svenska trupperna skulle komma att lida större förluster, än behöfligt vore.!
Kronprinsen fäste sig dock icke så mycket härvid, då han alltjämt hoppades att icke behöfva använda våld mot fästningen utan förnämligast satte sin lit till den inflytelserike norrmannens verk bland besättningen. Ännu kl. 4 e. m. stod Peyron kvar med sitt detaschement vid Bergs kyrka. Han hade kommit i förbindelse med garnisonen genom åtskilliga mellanlöpare af stadens borgare, af hvilka en, vid namn Eckermann, hälsat honom från soldaterna i fästningen, att de voro mycket miss- nöjda och ärnade desertera i stort antal. De hade äfven lämnat Eckermann tvenne träpinnar, med den önskan att han skulle gifva dem 100 dylika af stål, så ville de förnagla fäst- ningens kanoner.” Andra agenter hade berättat för Peyron, att besättningen vore benägen att kasta sina vapen öfver vallarna, så snart svenskarne stormade, åter andra hade sagt, att om blott kommendanten i Fredriksstad ville lämna ett säkert intyg att han kapitulerat, skulle Fredriksstens kommendant göra det- samma, då denne senare icke ville sätta tro till att något så oerhördt passerat som att Fredriksstad dagtingat.
På eftermiddagen for kronprinsen till Sannesund, där han rekognoscerade terrängen och gaf några order om batteribygg- naden m. m., hvarefter han fortsatte resan till Fredriksstad, dit han framkom vid åttatiden på kvällen. Här mottog han nu rapport aft Mörner om en rekognoscering, som denne under på följande oriktiga sätt: »Samma dag» (den 6 aug.), skrifver han sid. 56, »un- dertecknade ett fåtal kvarblifna borgare i Fredrikshald, för att rädda sin stad från undergång, ett slags underkastelseakt, hvarmed Karl Johan lät sig nöja, sannolikt af farhåga att borgerskapet eljest skulle göra allvar af sin hotelse att, liksom 1716, själf itända sin stad.»
! Suremains bref i E. K. A.
» Ej »fastnagla», som det står i Bihang till Schinkels minnen III, sid. 277.
Källa: Project Runeberg ·