Sida 241
denna punkt, på det att fienden måtte tvingas att vända sin uppmärksamhet åt detta håll och ditåt detaschera trupper från Kristianiatrakten till skyddande af Hedemarken. Han borde undvika träffning, så vida han ej vore säker på utgången. Hans kår vore en »corps volant», afsedd att göra fienden allt ondt utan att behöfva utsätta sig för betydligare förluster. Gahn borde slutligen undvika de snaror, som fienden kunde ställa ut för honom, men på samma gång söka åstadkomma så mycket larm och oväsen som möjligt för att göra honom villrådig.
I bref af den 30 juli erkände han, att han mottagit denna instruktion, och försäkrade, att han skulle densamma »med yt- tersta noggrannhet och aktivitet söka uppfylla». Äfvenledes lofvade han detaschera intelligenta officerare åt Skillingmark och Fossen — »som lärer vara åt Finsundstrakten framom Håf- velsund».
Den 31 juli anlände till Eda den sista väntade proviantforan, hvarför han beslöt att uppbryta redan samma afton. Sedan han afsändt några mindre detaschement till skydd för sina flanker, förstärkt besättningen i Eda skans samt afdelat nödiga poste- ringar till mellanstationerna, satte han sig med återstående styrkan, »ungefärligen 1,400 man» och 6 kanoner,' vid sextiden på aftonen i marsch mot gränsen. Han hade delat sin styrka på två kolonner. Hufvudkolonnen framgick på stora vägen öfver Magnor, medan en mindre kolonn, bestående af 1 jägare- och 1 infanteribataljon, följde en väg till vänster om denna öfver Magnor bro. Under natten öfverskreds gränslinien. Som intet fientligt syntes till, fortsattes marschen utan uppehåll mot Midskog och Reppeshus. Först å slätten söder om Mid- skogs kyrka stötte högra kolonnens spets på en obetydlig norsk postering, hvilken dock, efter att hafva lossat några skott, genast drog sig tillbaka väster om vägen och ifrigt förföljdes öfver bergen vid Brenna. Här fick den någon förstärkning, så att den kunde hålla stånd, men då en hel svensk bataljon skyn- dade fram i striden, drog den sig åter tillbaka. Äfven längre fram vid Midskogs kyrka gjorde fienden med 2 kanoner och ett par hundra man ett kortvarigt motstånd, hvarefter han drog sig undan bortom Malmer.
' Han uppgifver själf detta antal i rapporten af den 1 aug... alltså innan han hade skäl att förringa sin styrka. Förmodligen menar han dock endast »gevär i ledet». Med befäl, underbefäl och spel samt artilleriet skulle styrkan i så fall utgjort omkring 1,600 man, hvilket är det troliga.
Källa: Project Runeberg ·