Sida 243
made sig, öppnade fienden eld, som snart vardt mycket häftig. Den mattades dock efter en stund, hvarefter han lämnade sina ställningar på de skogbevuxna backarna på ömse sidor om vägen och drog sig bakom sina förskansningar. Nu hade rätta tid- punkten varit inne för Gahn att gå tillbaka. Han hade gjort så mycket väsen, man någonsin kunde begära, och att fordra, att han skulle kunna storma flera fältverk, besatta med en betydligt öfverlägsen styrka så väl af infanteri som artilleri, hade ju varit orimligt. Men i stället för att klokt vika undan, när fiendens öfvermakt blef för stor, gjorde han det motsatta. Med en dum- dristighet, ett underskattande af fiendens tapperhet snart sagdt utan like, beslöt han nämligen att fullfölja attacken och lät till den ändan två af sina kanoner brösta af på vägen och öppna eld mot den främre skansen, som låg på en höjd vid sjön Tarvens södra ände. Den fientliga artillerielden vardt genast så öfver- lägsen, att de 4 återstående kanonerna äfven måste rycka fram och brösta af något framför de tvenne förstnämnda. Sedan artillerielden varat en kort stund, ansåg Gahn, att en stormning kunde försökas, hvarför han lät förstärka högra flygeln med en bataljon och midten med 2 divisioner. När 8 divisioner ut- vecklats i en tät kedja rundt omkring de främre förskans- ningarna, måste också norrmännen, efter att hafva afslagit flera stormningar, slutligen lämna sin ställning vid Sjöli, då svenskarne äfven på vänstra flygeln trängde fram till kanten af en myr. Längre var det dock icke möjligt för dem att komma, oaktadt de »på det mest determinerade sätt företogo Hera raska stormar uppå fiendens verk uppå de brantaste höj- der». Gahn ansåg, att detta berodde därpå, att högra flygeln icke lyckades tränga igenom passet mellan Vingersjöarna och, såsom han beräknat, taga fienden i ryggen. Men verkliga skälet var, att ställningen vid Lier var »af konst och natur ovanligt stark» och till försvar den fördelaktigaste, hvarför det skulle hafva varit mer än tur, om han med sin ringa styrka lyckats forcera densamma. Emellertid var ammunitionen snart bort- skjuten, och han måste då anträda återtåget.
Under de fyra timmar striden rasat hade han förlorat 4 officerare och 2 underofficerare i sårade samt 31 döda och 65 sårade af manskapet,! en förlust, som Gahn fann »verkeligen
" Sörensen I, sid. 330, hoplägger förlusten af döda och sårade af man- skapet och får därigenom 96 sårade samt det sårade befälet med de döda af manskapet till 37 döda.
Källa: Project Runeberg ·