Sida 57
att vika undan för öfvermakten för att, när passande tillfälle komme, kasta sig öfver och slå i detalj fiendens förföljande afdel- ningar, tillgodogjorde man sig på ett klokt sätt terrängens för- delar. De många detaljföreskrifterna rörande alternativa krigs- händelser, som kanske aldrig skulle inträffa, voro däremot både onödiga och skadliga. Följden af deras inlärande blef, att, när operationerna i verkligheten skulle taga sin början, ledningen mera kom att fästa sig vid planens teoretiska förutsättningar än vid de rapporter, som tid efter annan inlupo om faktiska krigshändelser. Ett annat fel var, att »den afgörande punkten» var lagd för nära gränsen. Genom truppernas spridda kanto- nering — en oafvislig följd af proviantbristen — måste samlingen gifvetvis gå så långsamt, att fienden, om han vore hastig i sina rörelser, skulle hinna fram till Rakkestad, innan de båda norska brigaderna, som vid Trygstad eller Höland skulle ställa sig till motvärn, hunne koncentrera sig. Hade spioneringsväsendet varit bättre ordnadt, skulle visserligen faran icke varit så stor, ty man hade då i god tid kunnat börja koncentreringsrörelsen med ledning af fiendens gruppering. Men nu var spioneringsdetaljen i det norska högkvarteret så försummad, att man där nästan icke visste det allra minsta om svenska arméens uppmarsch utan lät kritiklöst lura sig af rykten, som det svenska högkvarteret utspred bland allmänheten. Medan diskussionen som lifligast pågick om dessa olika ryktens större eller mindre trovärdighet, kom också, såsom vi längre fram skola få se, underrättelsen om svenska hufvudstyrkans frammarsch öfver södra delen af gränsen och slog ned som en bomb bland de diskuterande. Seyersteds konstrikt utarbetade apparat kom härigenom genast från första början i olag, och i och med detsamma ramlade öfver ända hela byggnaden af alternativ, förutsättningar och motrörelser, utan att en enda af dessa sistnämnda, af hvilka man likväl så säkert hoppats, att de skulle hejda fienden eller locka honom in i de svåra defiléerna, blef till fullo utförd. Trupp efter trupp tvangs så småningom att vika för öfvermakten, tills slut- ligen hela arméen, nästan utan svärdsslag, var manövrerad till- baka öfver Glommen.
Källa: Project Runeberg ·