Sida 54
bereda denna uppfattning mark äfven i Sverige. Och så kunde de bägge folken år 1864 gå till firande af unionens 50-åriga tillvaro, utan att några missljud blandade sig i feststämningens harmonier.
Under sådana förhållanden var det, som de Geer i sammansatt statsråd den 4 Jan. 1865 återupptog frågan om revisionen; norska regeringens tillstyrkande kom den 28 i månaden, under reservation dock mot all utvidgning af gemensamheten; och i nytt sammansatt statsråd den 6 Febr. 1865 nedsattes den andra stora unionskommittén, af 14 män, 7 från hvardera sidan.
Kommittén, redan från början klar med sin uppgift att revidera hela unionsrätten, skred raskt till verket. Den sammanträdde i Stockholm den 29 April och utsåg efter ett par månaders öfverläggningar ett särskildt arbetsutskott (Berg, Björck — Aschehoug, Vogt) att göra utkastet klart; i Okt. 1866 började ett andra sammanträde af hela kommittén granska utskottets arbete; vid årsskiftet nedsattes ett redaktionsutskott, och vid ett slutsammanträde i Varberg från den 18 Juli 1867 företogs den sista justeringen. Den 29 Aug. 1867 är förslaget dateradt.
1867 års förslag till Föreningsakt — ämnad att för hvartdera landet få grundlags natur — är sålunda, olikt 1844 års, framsprunget ur ett svenskt initiativ. Från svenska sidan väcktes också upprepade gånger på tal de Geers hufvudtanke, införandet af ett unionsparlament; men den strandade på norrmännens bestämda motstånd, hvarvid de kunde hänvisa på konungens uttalande 1862, som i själfva verket blef denna kommittés instruktion. Det var således denna gång en mera principiell brytning emellan kommitténs svenska och norska hälft än 1844; och det var den senare
Källa: Project Runeberg ·