Sida 270
272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10.
Innes' komet hade en svans af minst 18°, motsvarande minst 5,000,000 mil.
Näst DoNATi's komet 1858 var måhända 1861 års stora komet den mest anmärkningsvärda af 1800-talets stora kometer. Den företedde i den ljusa skymningen i juni utseendet af en guldgul planetarisk skifva höljd i tät dimma. Webb säger om densamma, att »det var som ett antal fina moln. sväf vande kring en fullmåne i miniatyr». Den sträckte sig, sedan kärnan redan gått ned, ännu öfver zenit och säges hafva haft en längd af ända till 118°. Hind påvisade sannolikheten af, att jorden tidigt på dagen den 30 juni 1861 passerade genom kometsvansen på en distans, som uppskattades till Va af dess längd från kärnan. Hind bemärker, att på aftonen den 30 juni en märkvärdig fosforescens eller belysning af himmelen ägde rum, hvilken han då tillskref ett norrsken. Samma sken förmärktes äfven af andra personer. Lowe uppgifver, att himmelsgrunden hade en gulaktig norrskensartad glans samt att solen gaf blott föga ljus.
Den berömde astrofysikern H. C. Vogel förliknade kometsvansarna med en art af ångpelare, som uppstiger från kometen såsom rök från en eldstad. Det lider numera knappt något tvifvel, att denna utströmning är af eruptiv resp. explosiv karaktär. Att utströmningen på sådant sätt emanerar från kometcentrum till följd af expansionskrafter är af tvenne skäl antagligt. För det första visar det sig ej sällan, att kometsvansen har en pendlande rörelse i förhållande till den förlängda radien i banan, h vilket naturligt måste återföras till roterande rörelser {lihrationsrörelser) hos kometkärnan. Vidare utsänder samma komet ofta flere ejektioner, h vilka redan invid koman kunna bilda betydande vinklar med hvarandra, motsvarande olika eruptionsriktningar. Fullständigt öfverraskande är detta enligt den teckning som Chéseaux utfört af 1744 års komet, ^ hvilken företedde sex separerade svansar, af hvilka de yttersta divergera ej mindre är 70°. En troligen mera naturtrogen teckning af en samma slags kometsvans är den som utförts af G. Williams- beträffande ofvannämnda 1861 års stora komet. Teckningen framställer kometsvansen såsom ett knippe af strålar af åtminstone 80° vinkel. Strålarna beskrifvas af Webb såsom rätliniga, utan den kurvatur,
^ G. T. Chambers, The story of the Comets, Oxford 1909, pag. 128. ' Ihidem, pag. 141.
Källa: Internet Archive ·