Sida 631
OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 255
som förflutit efter kraterns bildning, erhåller man af de dvärgartade cederträd, hvilka här och hvar växa på kraterranden, och hvilka visa sig vara intill 700 år gamla. Detta är alltså kraterbildningens och meteorjärnfallets minimiålder.
Det ligger nära, att i detta sammanhang taga i betraktande erfarenheterna rörande den hastighet, hvarmed meteoriter i allmänhet träffa jordytan och den genomträngningsförmåga, som direkt iakttagbara fall af meteorstenar visat. Man måste därvid skilja mellan den hastighet, som en meteor har, då den inträder i jordatmosfären eller befinner sig högt öfver jordens yta, och den hastighet den äger, då den nedfaller på jordytan. Den förra af dessa hastigheter är af kosmisk storhetsordning och uppgifves af olika iakttagare från 10 — 100 km. i sekunden; olikheten mellan dessa tal kan väl delvis vara beroende på, huruvida meteoritens rörelse går i samma eller motsatt riktning som jordens. Då stenarna nå jordytan är den kosmiska hastigheten tillintetgjord genom luftmotståndet, och fallhastigheten synes, åtminstone då det gäller kroppar af mindre dimensioner, öfverensstämma med hastigheten hos en fritt fallande kropp.
Erfarenheten från direkt iakttagna meteoritfall synes ådagalägga, att den hastighet, med hvilken meteoriterna nå jordytan, kan vara mycket olika. Hesslemeteori terna, så vidt kändt det första fall i Sverige, från h vilket stenar blefvo tillvaratagna, ägde rum nyårsdagen 1869 på ett af nyfallen snö betäckt område. På grund af dessa gynnsamma omständigheter blefvo c:a 700 stenar tillvaratagna med en vikt från 1700 gr. till Vio gr- Det visade sig därvid, att äfven de större styckena med en vikt af mer än 1 kg. icke förmådde genomtränga ett istäcke af ett par tums tjocklek. Att hastigheten icke kunde vara stor, ådagalägges äfven därutaf, att stenarna, hvilka äro så spröda, att de gå sönder, om de kraftigt slungas mot en hård yta, icke gingo sönder vid nedfallandet. Liknande erfarenheter angifver Nordenskiöld från Ställdal fallet den 28 juni 1876. En sten vägande 8,5 kg. hade sålunda endast gjort ett 9 tums djupt hål i en sädesbevuxen rågåker. Å andra sidan visade sig vid ett meteor-
Källa: Internet Archive ·