Sida 554
6 3
Til Jorden nvedfänkt hvem, om icke han, var fnar at af fin himmelsfärd en längtad glädje njuta > at öpna Mufslans fköt, fom himla, båfvan bar, och lågan uti Bilden gjuta? — Lif ftraxt den ftela masfan fick; fig rörelfen til alt ting delte , en värma genom blodet gick , en kitling. i hvar fiber fpelte, hvart Siunes färfkilta canal för intryck, blef af Själen banvad 4 och känflan blef til hjertat manad och Tankan fig til bjernan tal. Så Mennilkan är danad vorden , et lif i tröga mullen väckt, och hennes varelfe i Nägt med både Himmelen och Jorden: » 8å, bland alt fkapadt ting af Tvåfalt Stam allen:, hon fick (med dubbel rätt til Sällheten at vandra) den dubbla pligt at likna En och at förlyckliga den Andra, O! at bon altid rätt förflått fitt lifs beftämmelfe at följa, betänkt fin lyckeliga lott, och ej med Viljans våld och Villans blindhet gått at med en fyndaflad af brott S den ömkansvärda Jorden höljae z Men all effe& hår fina fkäl, och mig, fom menfka fjelf, ej ägnar at fördölja, - bur menfkans elakhet har orfaker, fom följa: (Se Chompré, Vannitre, och nången annan Gräl)s
När ryktet kom för Jofurs öra
om Promethei fköna Man,
han fvor, ”han fkulle nog minfann ?förfå at alt om intet göra ;
Shan
Källa: Project Runeberg ·
