Sida 558
10 Em
Pandora refte ; form han fade — fred förlig vind, maturligtvis; och man kanstro, at Jofur hade alt hopp om fin Ambaffadrice: Det var en folklar dag , och jorden, litet froftig$ af tufen färgor glittrade , då, på fit Luft-fkepp gungande, hon arriverade a colti. Hvad åfyn för vår Promethé! hvad intryck fkulle han ej röna,' han, fom med vwerk bevift fin känfla för det Sköna ! ”Hvem är, hvem är du? (ropte han) ”Är du den tjufande Gudinna , ”fom , på en Snäcka förd af fina dufvors fpann, ”beföker Cyperns kult, at fe fit rökvärk brinna? ”Säj! Eller är du en af de Chariters tropps ”fom fägas' hennes fotfpår följa, ”och blygfamt fliga ned , ibland; från Idas topp ”at bada fig i källans bölja?” — Nej! (fvarte hon, och fänkte ner fit blyga himmelsblåa öga ) ”nej, blott en dödelig du fer ”fom fkickad är ifrån det höga; >”fjelf Jofur, fom med välbehag s”hört ryktet om din konft och dina 7 SANN er, ”til at belöna dig har utfett denna dag ”och med belöningen mig fänder, ”Tag denna afk, och öpna den? ”hon hyfer denna Lön, den dyrafte fom än ”blef fkänkt af Demogorgons händer.” — ”Hur? (inföll Promethé) för mina fkapar händer? ”Förlåt mig, Sköna, men du dig ”til orätt Man helt fäkert vänder: ”Jjag vet, jag vet han hatar mig” —
»Hyad!
Källa: Project Runeberg ·
