Sida 566
18 Se
förförda bröders hand — o broft | — och fin bes mannat ,
han enfam blifva fkally hvars Namn en häpen Jord
fkall fälla framför ditt, föraktadt och förbannadt,
Men , evige Förfyn! när flundar hon, den tid fom återföra fkall åt Jordén Ljus och Frid? Förnuftet fkymtar fram för vakmande nationer: När: fkall det fkådas fullt — med lugnade Pasfioner? Är det et vilkor , fäldt för Menfkligheten blott, at aldrig njuta lugn, förrän hon fkytt och fafat? at ej fullkomligas » förrän hon genomrafat en väl-mätt cirkelrund af villor och af brott? : Och deffa fökta mål, Fullkomligheten, Friden, ach! finnas de'?: och hvar? i hvilken punkt af «> Tiden? Skall hoppet om den Dygd , fom blott gör Mens fkan fäll, fkall detta glada hopp fin fyllnad aldrig hinna? är det en tjusning blott? fkall det, fom Alpens | fjäll, få majektätifkt up, för at i moln förfvinna?
Nej, mörka Mifstro, vik! vik, öfverhöljd af fkam; förgifta ej min fjäl, förfära ej min Tanka:
än vill jag hämta tröft, än föka mig en flam , hvarom jag linda kan den klena Hoppets ranka: med affky för de brott fom utmärkt våra dår, ändock jag följa vill det Ljus, fom upgått har , och fäga: Du, fom fer med lika rättvift öga E 'en Malk i floftet gömd ; en Sol-verld i det höga , vilst är Du Mennifkans, likflom Naturens Far;
det
Källa: Project Runeberg ·
