Sida 587
gon 4 invärtes likhet; gemenfam för; hela vårt flägte. Jag fkal, få längt min ringa fkarplinnighet förnlätiy föka at utröna, om icke , någre ännu | andre grunder äterflå, hvilka finnas hos hvarje mennifka ,;- och hvilka utgöra en allmän och likformig ordning för vår: verkfamhet. Änteligen fkal jag underföka, om denna verkfamhet har endaft ofs fjelfve: til föremål >: -eller om den äfven innefattar våra likar , och fåledes förenar individuerne til et enda åt et allmänt ändamål fyftande helt.
Utan at här ingå i den djupa frågan om grundprincipen för moralen , lärer jag utan motfägelfe kunna nämna lycklaligheten , fom är allmänt föremål för mennifkobegäret , och hvem fkulle kunna neka, at den få är; juft denna låga egennytta, hvarföre man befkyller mennifkan, bevifår det; men underfökom denna verkflamhets drift, och görom rätt ät mennilkohjertat.
Lyekfaligheten.. har. et finligt och et moralifkt; hänfeende. ; Så obeftämdt , få mångfaldigt fkiljaktigt det förra är, lika få ovilkorligt, lika få enformigt är det fednare, Ingen mennilka kan vara lycklig utan finneslugn , utan eget bifall, och detta kan ej vinnas utan. på famma grunder,
Ca i faft-
Källa: Project Runeberg ·
