Sida 593
F— 45
at principen til dygd finnes i alla hjertan, Jag kunde man äfven genom 'en långlig vana qväfva förebråelfen "och tyfta den > invärtes beftraffningen; få flräng den ock i fig fjälf är; få fynes”likväl deraf endaft kunna ' flutas, at naturen icke gjort ofs til machiner ; fom nödvändigt fkulle blifva dygdige, utan lagt i våra hjertan en kallelfe til dygd , hvilken kan följas eller emotftås.
Man torde invända, at dygden , fådan fom jag här belkrifvit : den, grundad på begäret. efter finneslugn och eget bifall, fåfom högfta graden af lyckfalighet, ic ke är annat , än en fin och mindre finlig egennytta3 och: jag bör 'nu förklara mig öfver detta inkaft. -
Mit: egentliga ändamål har varit at bevifa , det > mennifkan äger andra motiver för fin: verkfamhet, än ” egennyttan. —. Den flags; gröfre' djurifka känsla ; hvilken icke: allenåft utefluter” alla andra: mennifkor fåfom föremål, utan äfven drifver ofs, at upoffra dem för det enda ändamålet: egen vinning ,' förtjenar enfäm: namn af egennytta. Om jag nu lyckats bevila, at vi äge andra invärtes behof, hvilka icke kunna tilfridsftällas ;” utan juft genom et omvändt förhållande; at deffe behof upfyllas, ju mera" vi åfidofätte finlighetens i be:
Källa: Project Runeberg ·
