Sida 596
48 [öijttstssrnrn
fe vår böjelfe at bidraga til. vårt flägtes fällhet ', där föka regeln för: fin, verktamhet: och: de famma gerningar, fom hos Medborgaren äro pligter , äro dygder hos honom fom mennifka, då mennifkovälet förmår honom dertil.
Jag. han icke futa denna afhandling ; utan at möta et inkaft, fom jag väntar mig, i anfeende til min bevisningsmethode,' och jag får därigenom tillfälle at. framlägga ännu någre, bevis -för min fats. Jag har befkrifvit, mennifko linnet fådant, fom jag tror det vara befkaffadt; men detta underfökningsfätt lärer, kanfke , icke af alla anfes för pålitligt, s;
Huru kan Ni, torde: någon infalla, forfka. i mennifkohjertat? Ni känner, kanfke , icke rätt väl Ert eget... Ni har fun nit, eller trott Er finna, edra egna verkfamhetsgrunder , men om, Ni äfven icke däruti bedragit Er; huru vet Ni, at alla andra mennifkors finnesdaning därmed inträffar? Huru inbillar Ni Er veta , at välgörandet. äger nog fkönhet at förmå mennifkor til upoffringar, eller at lafterne altid. ftraffas af ångern? Det förra är en tilfällig blödighet; den fednare en vifst icke allmän feghet. 'Man behöfver , för at upfylla fina medborgliga pligter, äfven i den vidfträcktafte bemärkelfe" tagne , inga
an:
Källa: Project Runeberg ·
