Sida 600
Nekom då icke längre, at principen til dygd finnes i mennifko-naturen: Ne: kom icke, at varelfernas välgörande uphof, med ändamål af deras lyckfalighet, äfven gjort välgörandet til defs högfta vilkor, och at inga band faftare kunnat fammanknyta individuerne , än de, hvarigenom den fvages behof öpna vägen til den ftarkares lyckfalighet,
”A&eurerne Baron och Garrick,
Baron, denne verklige Reformator i fit yrke, upträdde på Franfke Theatern 1680, och lämnade den några år derefter; men vilade fig å nyo 1720, fedan han i 29 års tid lefvat fom privat, Hans talanger tycktes under denna tid hafva hunnit fin fullkomlighet, och han åtnjöt fedan beftändigt:Allmänhetens utmärkta bifall. År 1729 d. 3 Sept., då han fpelade Venceslas role i en Tragedie af famma namn, och fedan han declamerat denna vers i förfta fcenen:
Si proche du: cercueil oå je me vois defcendre
blef han få häftigt angripen af andtäppa, at han icke vidare kunde fullfölja, utan ! nöd:
Källa: Project Runeberg ·
