Sida 605
FART 57
Baron. påftod, at i declamationen =. och vi vete redan hvad han mente: med declamation — läg en fådan flyrka,at glättige och til ock med löjlige ord, uttryckte med en öm och -bedröflig ton, kunde upväcka .deffa forgliga känflor, fom framkalla våsartärar. Man har mer än en gång ett honom bevifa denna fattsmed den bekanta vilan i Molieres Mifantrope. -:
Baron vilade fig aldrig/på Scenen, utan at förut hafva dikafom med hela fjälen flyttat fig in uti den röle han där fkulle fpela. Ibland utfor han bakom coulifferna med hetta emot fina domeftiker och äfven emot fina kamerater af. bägge könen, och kunde någon gång. ötvergå ända til våldfamheter.: Detta kallade; han at refpe&era Parterren. Han vifade: fig ock »aldrig för denfamma utan denna förändring i anlets- ' drag, utan ,deffa fumma uttryck , hvilka voro likafom : utkafiet til cara&eren af hans röåler.
Sällan. uphinner en: mennifka höjden af fit yrke, utan.at därom fatta det högfa begrep. Ockfå fade Baron: at en tragift Abeur borde upammas på Drottningars -kndn. Med. detta eljeft mindre grannlaga uttryck , ville -han tvifvelsutan gifva tilkänna , at upfoftran är et, oundvikligt vil- -kor för en Skådefpelätes bildande; at rå-SÅ D 5 het
Källa: Project Runeberg ·
