Sida 742
kh 3 SORrATRATR
Blott afund här jag känt; Ännu jag känner den; Men evigt var mitt bröft för batets Ormar flutit.
Vid mina förfta fteg, din Jernhand mötte mig. Min ungdom sftöttes : bort , med- hån; ur Snillets Tempel. Men fåfängt vid dels port, din klubba höjde fig, Då dina Lärors ljus, ditt rykte, dit exempel Mig förde til et rum deri, — oacktadt dig!
Af mig fkall du likväl ej mindre ömt begråtas Som ftor och älfkvärd Skald , fom vis och ällk« SE värd man.
Ty ädel var den vän jag fnart i bäcklarn fann; Och Örnen Kellgren kan et magthugg lätt förlåtas Som loppan ”» - » n platt ej förlåtas kan:
Af oförrätters harm at minnet evigt gömma, Hur fvårt, mot en förtjenfty hvars värde, hvars behag Förföra hvar minut den fårade at glömma! Men Gud! O Gud ! hur ljuft at bedra och berömmma! Jas Glad fkall denna famn mot ”= = d fjelf en dag Med flocknad fienfkap och hämmadt löje fträckas, Så fnart från /Etherns rymd, från fkrytets toma : Sphér, Med fansning af fig fjelf, och ändtlig trött at 5 ; gäckas, Til rimlig ftorhet blott han värdes figa ner.
Jag gömmer, fom du fer, min gamla ton och ] 4 vana. Natureti, ädelt fri, behagar mig i Sång.
Min
Källa: Project Runeberg ·
