Sida 133
133
invända — ”det fynes likväl icke vara få oförenligt med förnuft och rättvifa, att de fom emottagit deffa publika reverfer endaft efter deras fallna värde, ockfå erhälla dem, endaft efter detta famma värde , med redbart mynt inlöfte.” Man torde kanhända finna denna mening fylleft vederlagd , när man med uppmärkfamhet öfvervägar följande omfändigheter : 1:0 Om en "enfkild mans utgifna fkuldfedlar, under deras omlopp emellan flere innes hafvare , falla under det värde, fom de, enligt förbindelfens bokftaf, böra äga, förminfkar detta icke, enligt naturlig rättvila och våra lagar, utgifvarens fkyldighet, att efter fulla värdet inlöfa dem; den fifta innehafvaren har derigenom icke förlorat något af fin rättighet, att utbekomma deras fulla värde ; och han äger, intill dels detta fkett, oftridiga anfpråk på utgifvarens ägendom, perfon och arbetsförmåga. 2:0 Att emot redbarheter tillöfa fig en revers af ett vacklande värde, fom redan fallit under förbindelfens lydelfe, och möjligtvis kan falla ännu lägre, till hvad underpris fom hellft, är en bandel på vin och förluft: att man dervid möjligtvis kan förlora , godtgöres endaft derigenom , att man dervid ockfå möjligtvis kan vinna, och det förra berättigar
13 ; full:
Källa: Project Runeberg ·
