Sida 167
—
BSR 167
en fammankomh af några Statsmän , fom varit förbundne till inbördes tyltnad med hvarandras tal, och fom haft fig" uppdra. get ett allmänt värf af (å mycken vigt, att Lagens och Sedolärans fträngare fotrdringar: vid omdömen om gerningar och perfoner | bordt under deras öfverläggningar glömmas; få har väl den; fom på ett mer eller mindre lofligt fätt ätkommit' des fa di&amina , icke rättighet att. offentligen beifra "deras innehålls Böra ej i denna händelfe de fmidelfer, de kunna innebär fa, endaft ådra: den till lat, fom utfpridt dem ?: Och bör icke Författaren altid vara tillräekligeiw urfkuldad genom fina: yttrandens hemlighet, 'och den. nödvändighet att utgjuta fitt hjerta, hvari han varit ftadd? Jag vet att våra nymodige moralilter ej i något endå tall gilla afvikelfer: ifrån Sedolärans förefkrifter, eller tillåta. ofs att fkicka ofs efter omftändigheterna; men jag vet ock , att deras öfverfpända begrep "ieke kunna realiferas i den verkliga verlden. Skall man då fträcka famvetsgrannheten' i valet af medel få långt, att man. derigenom. uppoffrar ändamålet? Jag frälfar häldre det allmänna med en mindre: rättvis; befkyllning mot några förhatliga medborgare (när den kan fke hemligt, .då den ej eller betydligen fka-
Källa: Project Runeberg ·
