Sida 45
ora nd] 45 om ock man kunde befara ett vrångt vitnesmål, hela följden å ena+fidan för den möjeligen ofkyldige vore otta öre, men deremot å andra fidan, den lidande är författ utom alt det fkydd han borde hafva rätt att vänta: Ockfå vet fkogs-tjulven alt för väl att begagna fig af denna lagens benä genhet, och Domaren måfte ofta, emot fin vilja och öfvertygelfe ; gifva honom rättighet att göra: värjemåls-ed; hvarvid faran för mened är mera at frukta, än i förra fallet, då han icke, emot lagens bokftaf, kan höra ett fålunda jäfvadt vitne. i c
Äfven om båda parterne åfämjas , att låta then vitna, Jom dr af god frågd; men eljelft jäfagtig , må det icke fke om Domaren det icke tillåter. Om härmed varit meningen, att gifva Domaren rättighet att råda den af parterne, fom icke förfått att fjelf begagna fig af rättigheten att förete jäf, få hade fådant bordt vara utfatt. Om nu två kloke och rättänkande parter råkat i en tvift, hvari båda äro mone om uplysning och tviftens afdömmande, och till den ändant åfämjas att låta ett för ära och fanning kändt vittne, faftän jäfagtigt , 1 faken höras; men det faller Domaren
in, att, efter fin pröfning , afflå det >; få”
har Domaren handlat efter Jag , men lar gen
XVI I 4.
Källa: Project Runeberg ·
