Sida 210
1841
I glada sällskapskretsar.
Musikunderhållning i ett burget hem. Enke-leken — Söndagsnöje på Kongl. Djurgården.
Tithographie: J. A. af Kullberg. Teckning: J. A. Cronstedt.
En bjudning i hemmet.
På 1840-talet voro familjerna med barn och blomma ganska ofta tillsammans, hvarvid allting var enkelt och anspråkslöst. Vin syntes icke till. De äldre fruntimren sysslade med sina handarbeten och de äldre herrarna drucko hembrygd punsch och rökte pipa.
Ungdomen roade sig med lekar i salen men äfven med att betrakta Hjalmar Mörners taflor, som skildrade Stock-holmslifvet samt de af A. Hamilton om Frithiofs saga. Nöjena omvexlade med musik och sång.
Belysningen var dålig. Någon gång begagnades visserligen oljelampor, med oljehus liggande utanför brännaren, hvarigenom en mörk skugga kastades öfver en del af rummet. Merendels användes formljus af talg. Då de skulle snoppas användes dertill ljussaxar, hvilka då det skulle vara riktigt fint, voro af silfver, försedda med en särskild lucka till förhindrande af skarens utfallande.
Gustaf Nerman.
Medel att borttaga Ljusrök ur rum.
— Man hänger en i vatten blött och sedan lindrigt utprässad Svamp öfver ljuset, dock att lågan icke når den. Denna fuktiga svamp drager då all ljusröken till sig. Gåtor.
1) Jag är icke det jag är, ty vore jag det jag är, så skulle jag icke vara det jag är.
2) Det är af lif, men har intet lif; dock kan det tigande gifva dig svar.
3) Hur lång är månen?
Svar:
•japreAb t rajreqauui uap Å.\ ‘ujb ug •£ 'euusdrapytj ug 'z •uuSSnJis ' 1
Nöjsamma Sällskaps-Lekar:
Fjäder-leken.
— Man sätter sig i en ring helt nära intill hvarandra, tager en mycket tunnt utdragen bomullstapp eller en tapp med dun, hvilken kastas i luften. Den som uppkastar dunet blåser först på detsamma, och den, åt hvilken det flygande dunet närmast nalkas, blåser sedan, för att alltid hålla det i luften; den, på hvilken det nedsjunker, måste gifva pant. Det är löjligt att se huru alla med näsorna i vädret bemöda sig om denna blåsning, och ej sällan händer, att det lätta dunet faller i någons öppna mun, hvilket alltid väcker skratt.
Kyssa Nunnan.
— Cavailleren måste försöka att kyssa en Dame imellan eller igenom de öppningar, som ryggkarmen på en stol formerar.
Charad.
Var ej mitt första, stolta sköna!
Och nyckfullt öfva ut er makt;
Men med er gunst det hjertat löna,
Som ni uti mitt andra bragt —
Mitt hela säkra döden är,
Ej räddning möjlig vara plär.
Svar; Kallbrand.
BQKæeEæaEDeeeKseeKæeeseoKsee
g af finaste Arrak, äfven till hämtning, på ^ | SABBATSBERGS VTRDSII11S | meKaBQSKB8KaBSQKSBeSSBaEBB8KZB I
Söka efter musik.
En knappnål eller annat mindre ting, som är bekant för den sökande, gömmes på ett för honom obekant ställe. Han vägledes dit genom sång eller musik. Ju närmare han nalkas stället, desto högre ljuder musiken och allt lägre ju mera han aflägsnar sig derifrån.
Kärlekens bro.
— Ett straff blott för Cavaillerer. Den bestraffade ställer sig på händer och knän, en Cavailler tager en Dame med sig, sätter sig med henne på den bestraffades rygg, der de omfamna och kyssa hvarandra, till mycken harm för den, som lånar sin rygg dertill.
Aristotiles’ häst.
— Den bestraffade Cavailleren ställer sig på knä och händer, en Dame sätter sig på hans rygg, och med henne måste han krypa omkring till hvarje Cavailler i sällskapet, som kysser henne.
Charad.
Du renaste, skönaste andra i verlden! Du skulle dock blifva det första med mig! Och nu — hvad är högheten, lyckan och flärden ?
Jag säger förtjusad mitt hela åt dig. Svar: Fästmö.
Yiri festligheter.
Smärre kanoner uthyras uti mitt Krutmagasin.
M. U. Lind.
Källa: Project Runeberg ·