Sida 258
1846
qvaf.
Korvetten Carlskrona i
Korvetten Carlskronas kantring. lavering: J. Hägg.
Catastrophe vid flottan, örlogsfartyg kantrar.
En högst bedröflig underrättelse meddelar att Krigskorvetten Carlskrona har gått 1 qval 1 den Westindiska överiden. Utaf 131 menskliga varelser, som några få minuter tillförne voro alla i lif och glädje, vid tanken på en snar återkomst till hemmet, från hvilket de ungefär 9 månader varit borta, återstodo endast 17, som efter 30 timmars kamp mot en brännande sol, utsatte för vågornas raseri och glupska hajar, utan en bit att äta, eller en droppa vatten att dricka, blefvo räddade af ett Amerikanskt fartyg.
Frdn Kapiten-Löjtnanten F. A. Ters-meden, f. d. Sekond d korvetten Carlskrona, har den 8 Juni ankommit följande:
Underdånigste Rapport!
En sorglig, men oeftergiflig pligt fordrar af mig, då jag befarar att min Chef Kapten Eric Gustaf af Klint, icke lefver, att skyndsamt till E. K. M:t inlemna rapport om den stora olycka, som öfvergått E. M:ts korvett Carlskrona och dess besättning. Korvetten lemnade Havanna hamn den 30 sistlidne April omkring kl. 7 f. m., styrande NO. t. O. hän; kl. half 6 e. m. pejlades Pan de Matanzas i S. 27 W. på Komp. 250 gissad distans; kl. 6, vinden NW. kursen NO., luften halfmulen, något mörkare i NW., kallades »alle man på däck» och i:sta refvet i märsseglen intogs. Efter refningen tillsade Chefen att »alle man» skulle bli på däck; han ville se det mörka i NW. utveckla sig, antingen till en tjockare sammanskockning eller lättna, ty dess dåvarande utseende var långt ifrån att bebåda ett så snart och förfärande utbrott. Under utförande af befallningar för vissa segels bergande föll öfver korvet-
ten den mest förfärande orkanby, så att fartyget med en j emn och otrolig hastighet, på ej öfver 3 å 4 sekunder, låg kantrad med hela taklingen i vattnet, sådan hon förblef en, allra högst två minuter, då akterskeppet sjönk och straxt derefter förskeppet.
Endast 17 af 131 räddade.
Ehuru af ringa vigt, torde E. M:t önska att känna sättet, hvarpå en del af manskapet blifvit bergadt, och får jag derföre nämna: att sedan en del af dem som händelsevis blifvit af sjön kastade mot den ur barkassen ut-kantrade slupen och i den sökt sin räddning, blifvit derifrån skilj de tillfölje af dess täta omkringkantringar, qvarvoro i den vid lugnare vatten åtta personer, bland hvilka jag befann mig. Vid dagningen upptäckte vi 9 av våra medolyck-lige, flytande på luckor och trappor omkring oss.
Vi gjorde strax några försök att länsa båten, men förgäfves; förnyade dessa försök längre fram på f. m. äfven utan framgång; omkring kl. 4 e. m. tvingades vi af den mängd Hajar, som började
Dröm och verklighet.
Efter en arbetsam dag på våren 1846 gick öfverläraren vid Navigationsskolan på Söder, P. J. Högfeldt, till hvila i sitt sofrum; hans hustru sof i ett an-gränsande rum. Plötsligt hör hon, något efter midnatt, sin man uppgifva ett förfärligt rop. Hon rusade upp och in i hans rum, tände ljus och fann Högfeldt, synbarligen själsfrånvarande, men vaken och med öppna ögon, ligga i sin säng. Det dröjde en stund, innan han kom till sans och märkte hennes närvaro. Men han försäkrade då, att han var fullt vaken och inte alls sjuk.
Han berättade, att han som vanligt först studerat fram på natten och sedan gått till hvila. Plötsligen såg han i sömnen ett stort örlogsfartyg. En vindstöt kastade fartyget åt sidan. Kanonerna föllo öfver i lä. Fartyget kantrade, kanonportame trycktes under vattnet, fartyget sjönk. Besättningen kämpade i vågorna för sitt lif. Hajarna grepo männen och drogo dem ned under vattnet, som färgades blodigt. Han såg sin vän Eric Gustaf af Klint. En stor haj grep honom och drog honom ned. Liksom genom en sista ansträngning höjde sig Klint öfver vattnet och ropade: »Högfeldt, Högfeldt, tänk pd mitt verk!»
Makarne Högfeldt antecknade dag och timme för denna märkvärdiga syn. Deras efterlefvande äfvensom andra i familjen vistande personer hafva intygat sanningen af berättelsen derom. Men för att ej oroa Klints familj hemlighölls den tills vidare.
omringa oss, till ett 3:je försök att länsa slupen, som efter oerhörda ansträngningar lyckades. I den nu flytande båten kringirrade vi alla 17, försedde med mast, 2 åror, under stark solhetta på nästan blottade kroppar om dagen, regn och kyla om natten, till dess vi ändtligen Söndagen den 3 Maj kl. omkring 10 f. m. blefvo upptagna af Amerikanska barkskeppet Swan, tillhörande Thomas A. Morgan i Philadelphia. Detta skedde på lat. N. 250 10' long W. 790 49'.
Till segels pd Amerikanska skeppet Swan den 9 Maj 1846.
Fr. Aug. Tersmeden.
Svensk Waggsiing.
(orden af F. B. Cöster, musiken af J. van Boom) har nyligen utkommit från stentrycket och säljes till förmån för de med korvetten Carlskrona förolyckade matrosers och Båtsmäns enkor och barn.
Källa: Project Runeberg ·