Sida 265
1847
Geijer och Franzén dö.
Erik Gustaf Geijer.
Daguerreotypi.
3tt Ronungene Iroman, fjiftoriarum profefsorn oib Hpfala Unirersitet, Sömmen» bören af tl. utlanMfa lårba Samfunö, pbilos. Olagiftern Ärit ®ufiaf Seijer, ftilla afleb 6. 25 2tpril. fl. j/4 till $
e. m., marber enbaft på betta fätt flägt od? roänner tillfännagifmet.
Erik Gustaf Geijer är icke mer.
— Professoren Erik Gustaf Geijer hvilken efter sin flyttning till hufvudstaden i Okt. 1846 flera gånger varit utsatt för betänkliga sjukdomsanfall och nu sed-nast alltifrån Palmsöndagen icke kunnat lemna sina rum, kände sig under den påföljande tiden mer och mer angripen af ett lidande i hjertat, en fortsättning af ett sjukdomsanlag, som tid tals påkommit sedan 20 år tillbaka, då han lärer haft en svår kikhosta och ett blodslag åt hufvudet. Sedan d. 17 tilltog det onda så, att han icke mera kunde lemna sängen och förvärrades dagligen, med krafternas aftagande, så att redan i förrgår intet hopp mera var om hans vederfående, tills i går, d. 23 April, mellan kl. 7 och 8, då hans stora, ännu helt nyligen så kraftfullt lefvande ande lemnade det jordiska.
Det finnes inom den nuvarande generationen af de bildade ingen, som ej kände något mer eller mindre om denna sällsamma förening af ett oskuldsfullt barnasinne med snillets klarhet och inspiration af en rik skaldenatur med
tänkarens strängt filosofiska blick, vidsträckta kunskaper, varm trofasthet, djup och lågande öfvertygelse, hvilket bildade Geijers individualitet. För vetenskapen var det en oersättlig förlust, att han icke hann fullborda sitt historiska arbete; för fosterlandet en icke mindre, att hans röst ej mer kan förnimmas i de frågor, hvilka angå dess vigtigaste intressen.
Vi hafva ej råd att förlora många flera utmärkta män; ringen har redan börjat blifva för trång.
Aftonbladet.
Begrafningen i Up«ala.
Den zy maj 1847.
1 dag hitkommer hvad som återstår utaf den jordiska delen af Erik Gustaf Geijer för att begrafvas i Upsala kyrkogård. Kl. omkring 6 kom tåget från Kungsängstullen, der den vördade lärarens hk möttes af hela Academien, först sångare af studentkåren sjungande Geijers ord till Carl XII:s marsch: »Viken, tidens flyktiga minnen», sedan studenterna två och två, likvagnen som förde den ädle mannens stoft och så alla professorerna med hans söner och sist, de 13 fanorna af alla studentnationer.
Sången upphörde en stund under det de framgingo, men då de kommo till Geijers fordna boning, började den åter och fortsattes ända till kyrkogården, der likvagnen stannade vid den lilla byggnaden, hvarifrån kistan af Wärm-lands nation bars till den öppnade grafven beklädd med granris; deromkring ställde sig studenterne med sina fanor, femte versen af ps. 495 sjöngs, hvarefter följde en högtidlig tystnad då kistan sänktes, endast afbruten af foglasång i den vackra våraftonen. Sist sjöngs Geijers kvartett med Bottigers ord: »Stilla skuggor breda sig i kvällen», vädret var kallt, men mildt — solen lutade till nedgång, — högtidligt, sorgligt och lugnt var det! Mullen skottades öfver kistan, granris och blommor nedkastades i grafven. — Han är försvunnen för våra blickar — den ädle Erik Gustaf Geijer.
Malla Silfverstolpe.
— Kongl. Boktryckarne P. A. Norstedt & Söner hafva köpt förlaget till framl. Professor E. G. Geijers historiska, litterära och politiska arbeten.
Frans Michael Franzén.
Bistopen öfroer fcernöfanbs Stift, Botn» menbören meb St. korfet af £1. ©., Än af be Hberton i Soenffa Hcabemien, Cebatnoten af H»etenftaps=lt>ittert)ets»l»iftorie> od> 2lnti» qmtets.Ucabemien, nt. m. Ibeol. Sottorn 5rans Ulicp. Åranjen afleb på Säbrå Bis» fopsgårb, b. 14 Hug. i en ålber af 7b år.
Skalden och Biskopen Franzén död.
— Återigen begråter Svenska sångmön en af sina älsklingar. Frans Michael Franzén har nedlagt den lyra som så ofta tjusat oss, och gått att skåda det Nya Eden, han så himmelskt målat.
Få hafva varit mera älskade än han, af alla som kände honom, för hjertats fromhet och renhet —, af hvilka egenskaper också rika afspeglingar qvarstå för efterveriden i de sånger, som för alltid skola försäkra honom om ett hedersrum i Sveriges Panthéon.
Aftonbladet.
Psalm 102 i 1819 års Psalmbok.
— Hvad ljus öfver griften!
Han lefver, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
O salighets höjd!
Från himmelen helsad.
Han framgår i glans,
Och verlden är frälsad,
Och segern är hans.
Bortvältad är stenen och inseglet bräckt.
Och vakten har flytt för hans Andes flägt,
Och afgrunden bäfvar. Halleluja!
F. M. Franzén.
Källa: Project Runeberg ·