Sida 268
1848
Revolutionsdyningar i Stockholm.
1 stridsvimlet vid Storkyrkobrinken. Teckning: Fritz von Dardel.
Claes Lundin berättar om Mars-oroligheterna i Stockholm.
Revolution i Paris — oroligheter i Stockholm.
Underrättelsen om att Republiken utropats i Paris satte hela Stockholm i rörelse, och under Onsdagen d. 8 Mars jublades här öfverallt. Aldrig förr har man väl sett en sådan hänförelse i vårt samhälle, och den som ej sjelf var vittne dertill, skulle svårligen tro att republikens utropande i fremmande land kunde med sådan förtjusning firas i ett kungarike.
Att ungdomen skulle visa sig hänförd öfver hvad som ansågs vara den nya tidens seger öfver föråldrade former, var förklarligt, men äfven gamle uttryckte helt oförbehållsamt sin stora glädje öfver att Konungatronen i Frankrike var störtad.
»Reformvännerna», som arbetade för politiska och kommunala reformer och isynnerhet ifrade för en snar lösning af representationsreformen, skulle ha en »reformbankett». Och denna tycks intressera den stora massan i högsta grad.
En olycksdiger Lördag.
Banketten gick för sig i De la Croix' salong vid Brunkebergs torg och bevistades af omkring 400 personer. Det var Lördagen d. 18 Mars. På morgonen samma dag hade man på åtskilliga ställen i staden funnit en proklamation anslagen af följande utseende:
5000
medborgare
Samlas på Brunkeberg i afton!
Lefve reformen. Allmän rösträtt.
Vid middagstiden syntes militärpatruller till häst och fot genomströfva Stockholm. Högvakten vid Kongl. Slottet och »corps de garder» besattes med mångdubbel vaktstyrka. Fotgardistema hade sina kartuschremmar fullsatta med patroner, och hästgardets pistoler voro synliga. — Allt detta väckte naturligtvis uppseende. Ju flera militärer syntes på gatorna, dess talrikare blefvo de civile som skulle taga dem i betraktande. Många förargades öfver de militära tillrustningarna, men flertalet skrattade åt dem. Man gjorde naturligtvis jemförelse med Paris och sade:
— »Då ett Franskt drama skall åter-gifvas på Svenska, förlorar det nästan alltid i öfversättningen.»
Folksamling på Brunkebergstorg.
Under det Reformvännernas bankett pågick samlades tusentals nyfikna utanför De la Croix’ på Brunkebergstorg. De förde visserligen litet oväsen, hurrade då och då, men inga svårare oordningar förmärktes.
Massorna dra sig till Storkyrkobrinken för att demonstrera mot Presidenten J. A. von Hartmansdorff.
Uppträdet i Storkyrkobrinken var af en ganska obehaglig beskaffenhet, och den som väl kommit in bland den täta mängd, hvilken omgaf stenkastarna hade ej så lätt att komma derifrån. Hela Brinken var full af folk, men de egentliga våldsverkame voro visst ej flere än trettio eller fyrtio.
Militären skjuter skarpt.
Kl. 7 påLördagsqvällenlästeentjenste-man från Poliskammaren upp Öfverståt-hållarens uppmaning att folkhopen måtte skingra sig. Den uppmaningen blef utan påföljd och hopen fortsatte med otidigheter, skrän och stenkastning. Militären gjorde en choc och massan trängdes nedåt Riddarhustorget men omedelbart efter det militären återgick till sitt utgångsläge uppe i Storkyrkobrinken följde massan, skrikande efter. Då hördes en trumhvirfvel och strax derpå smattrade gevärsskotten.
Konungen lugnar massan.
Så snart skjutningen börjat, begaf sig riksdagsmannen, Borgmästaren i Westerås Ekholm till Konungen, hvilken just då återkommit från Operan hvars föreställning han icke bevistat till slutet. Ekholm besvor Hans Majestät att gifva befallning om eldens upphörande samt att sjelf söka lugna folket. Konungen följde rådet steg till häst och red i sällskap med sina söner till Storkyrkobrinken, der han talade till folket och frågade hvad det önskade. Den frågan var icke så lätt att besvara, ty egentligen visste man icke vad man önskade annat än få skräna och kasta sten. Emellertid hördes rop på, att de som häktats under aftonens lopp skulle frigifvas. Detta beviljades och Konungen talade vänligt till folket och uppmanade det att upphöra med oordningarna och aflägsna sig.
»Lefve Konungen!» skallade nu i Storkyrkobrinken, och folkmassan skingrade sig. Men flertalet gick icke hem, utan förflyttade sig till Norrmalm der nytt oväsen anställdes. Inte förrän kl. 3 på Söndagsmorgonen var lugnet fullständigt återställdt.
Källa: Project Runeberg ·