Sida 371
1861
En ropande röst i ödemarken.
AU
Prosten och Kyrkoherden, R. af K. Fr. H. L., LAR§ LBVI L E§TADll §
stilla arsomnade
i Pajala presigård den ti sistlidne Februari,
I en tider af Cl Sr, 1 månad och 11 dagar, sörjd af maka, barn och barnabarn; varder endast pS detta slu deltagande vänner och bekanta lillklnnagifvet.
Predikanten, botanisten och lapparnas vän, Lars Levi Læstadius död.
Rörande den aflidne prosten L. L. Læstadius torde följande biografiska notiser förtjena här omnämnas. Han föddes i Arjeploug af Piteå Lappmark den io Januari 1800 af föräldrame bergsfogden vid Nasafjells silfververk, Carl Læstadius och Anna Lena Jansdotter; undervisad hemma af föräldrame i nödiga kristen-domsstycken, flyttade han vid åtta års ålder till Qvickjock af Luleå Lappmark, hvarest han jemte brodern Petrus Læstadius erhöll vidare undervisning af en äldre broder, då varande komministern i Qvickjock, magister Carl Eric Læstadius, hvarefter han jemte brödren Petrus Læstadius skickades till Hernösands gymnasium i slutet af September 1816; efter att hafva genomgått Hernösands gymnasium, företog han en botanisk resa i slutet af Juni 1819 genom Ångermanland, Medelpad, Jemtland och derifrån öfver norska gränsen till Trondhjem samt vidare norrut längs efter norska kusten till Vefsenfjord, samt derifrån öfver norska fjellryggen till födelseorten Arjeploug. Såsom varande i fattiga omständigheter och försedd med endast 50 rdr rgs för hela resan, måste han utstå många äfventyr, vandra till fots och sjelf bära sin packning, stundom följa med posten och dervid vaka flera nätter. Dock upptäcktes under denna resa en för Skandinaviens flora ny ormbunke.
Vid Upsala universitet fortsattes studierna 1820 och med understöd af K. Vetenskapsakademien, företogs om sommaren 1821 återigen en botanisk resa. Sommaren 1825 reste han som missionär i Piteå Lappmark och besökte lapparne
Kyrkoherde Lars Levi Laestadius.
i deras kåtor ända till Saltenfjord, hvar-vid äfven botaniserades och upptäcktes nya vextarter för Skandinaviens flora. Ifrån år 1826 till 1849 har han varit stationerad som pastor i Torneå Lappmark. Till de presterliga meriterna tillägges att han blifvit utnämnd till kyrkoherde i Pajala konsistoriella pastorat den 27 Oktober 1848. Bland de af trycket ut-gifna afhandlingar märkas: Tåluts Supt-sasak eller en Biblisk historia på lappska språket, tryckt i Hernösand 1844; några tryckta predikningar på finska språket, tryckta i Piteå, samt dessutom månadsskriften En ropandes röst i öcknen, tryckt i Piteå i tre årgångar. Han inträdde i äktenskap i Mars 1827 med ny-byggardottern Brita Cajsa Allstadius från Qvickjock, af hvilket äktenskap föddes femton barn af hvilka 11 ännu lefva.
Norden.
Luleå.
Hans stora lifsverk — læstadianismen.
Till de mest egendomliga och märkvärdiga företeelser inom något kyrkosamfund hörer utan tvifvel den lika vidt omfattande som genomgripande andeliga rörelse, hvilken framkallades genom en mans lärareverksamhet. Nedbrytande i sin väg gamla sedvänjor och åsigter, gamla oseder och hemsynder, andelig
höghet och köttsligt kristendomshat, religiös otro och indifferentism, gick denna rörelse fram, oemotståndlig till sin kraft och besynnerlig till sina former, hvilka hos mången kristendomsvän väcka en förvåning, blandad med tvifvel om det tillbörliga i desamma. Ännu sedan grafven slutit sig öfver den mans stoft, hvars predikan var det hufvudsakliga medel, hvarigenom denna hvälfning åstadkoms, har densamma, om än dess högsta svallvågor lagt sig, bibehållit sin egendomlighet, huru mycket den än i några sina förgreningar må hafva förlorat af sin religiöst-sedliga karaktär. Denna utomordentliga rörelse på det kyrkliga området erhöll vid sin början och behåller ännu ett skaplynne, hvarigenom den intager ett eget rum ibland kyrkliga lifsyttringar, om det än icke kan förnekas, att hos den samma finnas åtskilliga slägtdrag, som erinra om andra företeelser inom samma vigtiga område.
En intressant sida af den andliga hvälfning, som framkallades genom väckelsepredikanten i Karesuando, var ett slags upplifvande af de första kristnas agaper, då förhållandet gjorde det be-höfligt, att de fattiga bespisades på de förmögnares bekostnad. När andeliga föredrag skulle hållas i enstaka bondgårdar, förde de, som i ekonomiskt hänseende voro bättre lottade, födoämnen med sig för eget och fattiga trossyskons behof och möjliggjorde dermed sådana gemensamma måltider. Dessa kallades också rakkanden aterioita, hvilket på svenska just betyder kärleksmåltider.
Märkvärdig är den försakelse af alla lyxartiklar till förmån för allmänna välgörenheten, som gjorde sig allmänt gällande. Qvinnorna refvo bort örringame från sina öron, fingerringarne från sina fingrar och guldkeden från sina halsar.
Det dröjde ej länge, innan den læ-stadianska rörelsen utbredt sig öfver hela Torne Lappmark och angränsande delar af Norge och Finland. Innan den energiske mannen slutat sin bana, hade læstadianismen vunnit fotfäste i nedre Torne elf belägna socknarna af Sverige, trängt sig in i Finland fram till Uleåborg och eröfradt allt vidare terräng i det nordliga Norge.
J. A. Englund.
Teologisk Tidskrift.
Källa: Project Runeberg ·