Sida 432
1865
Från den oblodiga revolutionen.
Sista Aktens final.
Militär beredd att slå ned ett eventuellt upplopp.
— Ingenting kan gifva ett säkrare bevis på regeringens öfvertygelse om de faror som hotade ridderskapet och adelns samt presteståndets ledamöter, i fall de skulle sätta sig emot nationens önskan om fyrståndsindelningens upphäfvande, än det regeringsbeslut den officiella tidningen meddelade d. x Nov., och hvilket är af följande lydelse:
Sedan K. M:t, för att under alla förhållanden betrygga Rikets Ständers öfverläggningsfrihet vid snart förestående behandling af vigtiga samhällsfrågor, befallt, att Uplands och Södermanlands
— Nej hör du Erik, passa dej for att hurra nu! Ser du inte, hur många landt-soldater som kommit hit för att hålla oss i styr!
regementen, en bataljon af Nerikes regemente samt tre sqvadroner af Lifrege-mentets Dragoncorps skola hållas beredda att, så snart marschorder ingått, från rotarne och rusthållen uppbryta och till hufvudstaden marschera, för att, i händelse af behof, förstärka den der förlagda garnison.
Lyckönskning sadresser
med anledning af representationsförslagets lyckliga genomgående hafva ingått från 116 danska riksdagsmän, landsmän i Helsingfors, magistraterna och förmans-skaperna i Bergen, Porsgrund, Moss, Skien, Fredriksstad, samt från flerfaldiga svenska städer och orter.
Det stora verk,
som genom representationsreformen i dessa dagar utförts i Sverige och skaffat Konung Carl och hans regering det mest
hedrande erkännande i den främmande pressen, betecknas af den preussiska tidningen »Norddeutsche allgemeine Zeit-ung» — såsom det första steget till Sveriges undergång. »Man skall således äfven på den skandinaviska halfön inlåta sig på de parlamentariska och konstitutionella experimenter, som störtat grannlandet Danmark i förderf och bragt de tren-ne sydeuropeiska halföarne i det betänkliga tillstånd, hvari de nu befinna sig.»
Efter drabbningen.
Af adelns ledamöter hade åtminstone två tredjedelar inställt sig i bestämd afsikt att afslå det hvilande representationsförslaget, och sannolikt hade det lika stor majoritet emot sig i presteståndet.
För egen del kände jag föga segerglädje. Det var liksom efter ett fältslag, der äfven den, som efter en hård strid behållit fältet, sjelf lidit stora förluster. Jag kände djupt, att jag icke allenast förlorat många politiska vänner utan äfven tillfogat många personliga vänner en bitter sorg, att jag gifvit en dödsstöt åt den medborgarklass, jag sjelf tillhörde och hvilken jag hade att tacka för så mycket, och alla de dystra spådomar, som dessa dagar ljudit i mina öron, kunde icke undgå att göra på mig ett hemskt intryck. Aldrig har jag varit så nära att tveka, om jag vid detta tillfälle kämpat för en god sak.
Louis De Geer.
*
Blanches ord lydde, då han i varma ordalag på Operakällaren föreslog en skål för konungen: »Det är första gången jag föreslår en skål för någon konung.»
Carl XV:
»Nog går det i min tid, men Oscars pojkar får ett helvete.»
Monitoren »John Ericsson», Sveriges första pansarfartyg låg på Stockholms ström vid tidpunkten för debatterna i de olika stånden.
Källa: Project Runeberg ·