Sida 478
1872
Konungen död I Malmö.
Kronprins Fredrik och kronprinsessan Lovisa af Danmark vid konung Carl XV:s
sista hvilobädd. Teckning: C. G. Heliqvist.
Konungens tillstånd försämradt.
Malmö den 17 September kl. 3 e. m.
Konungen som en del af förmiddagen suttit uppe, nödgades kl. half 2 intaga sängen, sedan mattigheten ytterligare tilltagit. Krafterna äro mycket nedsatta.
Lundberg. Edholm.
Carl XV död.
Att Hans Majestät Honung Carl XV denna dag kl. 9 på aftonen aflidit här-städes å landshöfdingerCsidenset, i en ålder af 46 år 4 månader och 15 dagar, till följd af kronisk tarminflammation med sårnader i tarmkanalens nedre del, intygas härmed, ej allenast på a flag d embetsed, utan äfven under denna min edliga försäkran: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!
Malmö den 18 September 1872.
Vincent Lundberg, Edv. Edholm,
förste lifntedik.ua. lifmedikus.
Egenhändiga underskrifterna bevittna på en gång närvarande;
J. Kiellander, .4. Tarras Sjöcrona,
ryttmästare. löjtnant.
Vid en älskad Konungs död.
Det hör till den officiella coutumen i alla länder att tala om folkets sorg vid monarkers och höga furstliga personers frånfälle. Men sällan torde det så som nu i ordets
fulla mening vara en sanning, att folket känner sig icke blott smärtsamt be-rördt, utan verkligen sörjer öfver en konungs död. öf-verallt inom vårt land, dit budskapet kommer, att konung Carl lemnat det jordiska, skall det, i palatset såväl som kojan, framkalla en smärtsam sensation, liknande den man erfar vid den oförmodade underrättelsen att döden bortryckt någon af ens närmaste, någon som stått ens hjerta mycket nära.
Aftonbladet.
Konung Carl XV:s sista stunder.
Kl. y22 e.m. Tisdagen den 17 Sept. hemsöktes konungen af en våldsam attack, af samma art som han förut haft åtskilliga, men denna gång häftigare än vanligt; förfärliga magplågor, svindel samt iskyla om händer och fötter. Nu intog konungen sängen, som sedan ej lemnades.
Onsdags förmiddag var befinnandet jemförelsevis tillfredsställande; det enda ängslande symptomet var den svaga maktlösa pulsen.
Ända hitintills hade tillståndet ej ingifvit några bestämda farhågor om ett omedelbart förestående slut. Men Onsdags eftermiddag inträffade en ny kris lik föregående dagens; och efter den blef det fullkomligt klart att döden snart nalkades.
Krafterna sjönko med en förfärande hastighet. »Tror du att jag har natten för mig?» frågade konungen sin förste lifmedikus. Då denne dröjde med svaret, upprepade konungen frågan med fordran på öppet svar. »Då Eders Maj:t fordrar uppriktighet», svarade dr Lundberg, »måste jag svara nej, jag tror ej Ers Maj:t kan räkna på morgonen. Krafterna aftaga för hastigt, och inträffar en ny attack, följer döden genast». »Tror du smärtorna bli svåra?» frågade konungen. »Äfven derpå får Ers Maj:t bereda sig; dock går det möjligen lätt nog, ty dödsarbetet är väl till största delen undangjordt». Konungen emottog underrättelsen med enkelt manligt lugn och tillkänna-gaf att han ville taga afsked af sin omgifning; lands-höfding S. v. Troil med grefvinna, hofstallmästaren G. Bråkenhielm med grefvinna, öfverintendenten Fr. v. Dardel, läkarne doktor V. Lundberg och Edv. Edholm, generalerna E. af Klint och B. Cederström samt ordonnansofficeren löjtnant H. F. Gyllenram inträdde nu; Konungen räckte dem alla handen och uttalade ett tydligt »Farväl*.
Källa: Project Runeberg ·