Sida 78
1818
Hjeltekonungen död i
Carl XII:s minne firas öfver hela landet med Minnesfester.
Lund, 14 dec.
Lördagen den 12 December (den 30 November gamla stilen) firades här, efter 100 år, åminnelsen af K. Carl XII.s dödsdag, uti det hus, som Konungen bebott under hela sitt vistande härstädes, och hvilket benäget blifvit upplåtit af Kongl. Räntmästaren Cronsioe att för ändamålet begagnas af det sällskap, som lemnade denna gård åt Konung Carls minne. Huset var åt hela gatu-sidan illumineradt, och öfver ingången var anbragt en transparent, hvarpå föreställdes Tiden, hållande i handen en urskifva, formerad af 2:ne mot hvarandra vända C. och hvars visare stod på tolf, med öfverskrift: Non datur ultra. För en talrik samling åhörare, hvilka sammanträdde kl. 7 om aftonen, som hedrades genom närvaro af Academiens Pro-Canceller och Rector, jemte en stor del af stadens Fruntimmer, större delen af den studerande ungdomen och flera ankomne resande, tolkade Academi-Secreteraren J. J. Palm, uti ett tal på svenska, denne ovanlige Hjeltes höga caracter och lysande bragder, hvarvid äfven afsjöngos af valda röster i förening med instrumental-musik de versar, som för tillfället blifvit författade af Professor Esaias Tegnér. Festen slöts med afsjung-ande af K. Carl XII.s Fältmarsch, som anses både till ord och musik vara författad af Fältmarskalken M. Stenbock, hvarunder dubbel svensk lösen 2:ne gångor aflossades från de i trädgården vid Huset ställde kanoner.
Minnesfesten i Upsala.
I går, d. 30 Nov., firade den studerande Corpsen Konung Carl XII.s minne i anledning af d. 30 Nov. 1718. Den gick i procession från torget med facklor åt Domkyrkan, som var enkelt, men värdigt och passande eclairerad. Största tystnad och ordning rådde öfverallt. Mag. Grafström höll ett vackert, kort Tal. Musiken och Sången gick förträffligt. — Kl. 7 om aftonen gafs tecken till processionens aftåg från torget. Kl. 9 var allt i största stillhet slutadt. Folkmängden var ovanlig. För ordningens skull fingo blott bättre klädde personer inträde i Domkyrkan. Efter aktens slut fick Allmänheten obehindradt gå in att se eclaireringen.
Konung Carl XII.
De versar,
som för tillfället blifvit författade af Professor Esaias Tegnér vid Festen i Lund.
Kung Carl, den unge hjelte, han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte och bröt i striden fram.
»Hur Svenska stålet biter kom, låt oss pröfva på.
Ur vägen, Moscoviter, friskt mod, I gossar blå!»
Och en mot tio ställdes af retad Wasason.
Der flydde hvad ej fälldes; det var hans lärospån.
Tre Konungar tillhopa ej skrefvo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa, en skägglös Dundergud.
100 år.
Gråhårad Statskonst lade de snaror ut med hast: den höga yngling sade ett ord, och snaran brast. Högbarmad, smärt, gullhårig en ny Aurora kom: från kämpen tjugeårig hon vände ohörd om.
Det slog så stort ett hjerta uti hans Svenska barm i glädje som i smärta blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika sin lyckas öfverman, han kunde icke vika, blott falla kunde han.
Se, nattens stjernor blossa på grafven längesen, och hundraårig mossa betäcker hjeltens ben.
Det herrliga på jorden förgänglig är dess lott.
Hans minne uti Norden är snart en saga blott.
Dock — än till sagan lyssnar det gamla sagoland, och dvergalåten tystnar mot resen efterhand.
Än dväljs i Nordens lundar den höge Anden qvar.
Han är ej död, han blundar: hans blund ett sekel var
Böj, Svea, knä vid griften, din störste son göms der.
Läs nötta minnesskriften din hjeltedikt hon är.
Med blottadt hufvud stiger Historien dit och lär, och Svenska Äran viger sin segerfana der.
Esaias Tegnér.
Källa: Project Runeberg ·