4
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
både i skolan och Blasieholmskyrkan samt i allt, som
hände mig och de mina. Sommaren 1884, som hon
tillbragte hos min broder Fritz på Skärstad, började
allvarsamma sjukdomstecken visa sig. Vintern kom, och
den var ganska pröfvande. En trotjänarinna, som varit
i min mors tjänst alltsedan min fars död, insjuknade
i lungsot och tynade långsamt bort. Hennes matmor
skötte henne med stor omsorg, och få torde de
kvinnor vara, som bättre passa till sjuksköterskor, än min
kära moder gjorde. Vårdandet af den sjuka var dock
för ansträngande, och det märktes bäst, då efter
tjänarinnans död i början af Juli min moder kom i stillhet
hos mig på landet. Då sjönko krafterna med ens
ganska märkbart. Vi anade, att det led mot slutet,
dock tänkte ingen, att detta var så nära förestående.
Den 19 Aug. flyttades hon åter in till Stockholm,
och på aftonen den 28 utandades hon sin sista suck.
Kvällen innan hon dog hade hon det sista
andliga samtalet med en af våra närmaste vänner. Han
fann henne då alldeles klar, och den tro, som hon bekänt
sedan hon lärde känna sin Herre, uttalade sig äfven då.
Min älskade moder död! Jag kunde ej fatta, att
det var sant. Mitt hjärta fylldes dock mera af fröjd
än af saknad. Jag visste hvart min moder gått, och jag
visste att hon gått endast en tid i förväg. Vi hade så ofta
och med längtan talat om hemmet, och nu var hon där.
Hennes död inträffade en fredagskväll. Jag skulle
predika söndagen därpå. Hur skulle detta gå? Skulle
ej känslorna blifva mig för starka, då platsen, där hon
plägade sitta bakom mig, stod tom för alltid? Det
fanns ingen kamrat, som jag i hast kunde få att tala
i mitt ställe. Jag gick åstad i min Herres namn och
kunde under min predikan med fröjd tänka på min
moder, då jag talade om de eviga tingen.
Källa: Project Runeberg ·