Lefnadsminnen

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io8

var. Dröjsmålet förorsakades dels däraf, att den

ångbåt, som skulle föra oss öfver Stora Bält, blef hindrad

af tjocka nästan en hel natt, och dels af en orkanlik

storm, som mötte oss i VHessingen, då vi med

nattbåt skulle gå därifrån till Queenborough vid Themsen,

så att vi stannade i Vliessingen öfver natten och foro

dagen därpå med dagbåten till England. Vinden hade

då betydligt lagt sig, och vi hade en ganska

behag’-lig öfverresa.

För mig hade hela resan ändrat karaktär, då vi

beslöto, att min kära hustru skulle följa med. 1862

reste vi som nygifta till England, och nu efter 26

lyckliga år foro vi åter dit tillsammans. Detta gjorde

hela färden för mig till en vederkvickelse.

Måndagen den i2:te på aftonen kommo vi till

London och togo in på Holborn Viaduct Hotel.

Onsdagen den I4:de flyttade min hustru till en bekant

engelsk familj, där hon blifvit inbjuden att vara under

de dagar jag skulle tillbringa i Bornemouth. Jag

reste dit med förmiddagståget.

Det tog något öfver tre timmar att resa från

London med järnväg till Bornemouth. Elär såg jag

grönskande fält och boskapen ute på bete, medan där

hemma snö och is betäckte alla marker. Det var

särdeles behagligt att på detta sätt från den strängaste

vinter hastigt förflyttas till den skönaste vår.

När vi kommo fram, voro prinsarne Oscar, Carl

och Eugen jämte uppvaktning nere vid stationen för

att emottaga kronprinsessan af Danmark och

hertiginnan af Albany, hvilka anlände med detta tåg.

Drottningen hade för deras räkning jämte åtskilliga andra

bröllopsgästers förhyrt ett hotell.

Jag blef inbjuden att bo hos lady Cairns, där

fröken Munck gästat under sin vistelse i Bornemouth