110
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
des af en luthersk präst, som enligt hans förmenande
ej hade hvad engelska högkyrkans män kalla
apostolisk succession.
Prins Oscar hade på min uppmaning själf valt
två psalmer, som skulle sjungas vid början och slutet
af vigselakten. Psalmerna voro 33 och 213. Musiken
till dessa hade redan för några veckor sedan
afskrifvits och tillsändts prinsen. Nu hade sångkören i S:t
Stefans kyrka inöfvat dessa psalmer och lärt sig att
sjunga dem.
Kyrkan var stor och rymlig, mera i form af kapell
än af kyrka; den utgjordes af ett stort, rektangulärt
rum med ganska djupa läktare. Koret var ännu ej
fullt färdigmåladt, hvarför kyrkan ej än blifvit invigd
till. vigslars hållande, och denna tillfällighet hade vi
att tacka för att svensk vigsel nu enligt eng¾lska
lagar kunde där förrättas, hvilket ej, enligt hvad
biskopen sade, kunde hafva skett, om kyrkan varit
behörigen invigd.
Koret var särdeles rikt och smakfullt klädt med
härliga växter och talrika blommor.
Den r 5 Mars, bröllopsdagen, bjöd på klar himmel
med strålande sol och behaglig värme. Hela
Borne-mouth var i feststämning. Flaggor prydde en mängd
byggnader och stora människomassor hvimlade
öfverallt. Särskildt stodo dessa skaror tätt sammanpackade
på båda sidor om den väg brudskaran skulle åka
fram.
Kammarherre Stockenström hämtade mig i vagn
en timme före vigseln, så att vi kommo i god tid till
kyrkan. Jag fann i sakristian pastorn och organisten
jämte hela kyrkokören. Alla koristerna voro på katolskt
sätt klädda i hvita mässkjortor.
I kyrkan började samla sig en högtidsklädd skara,
Källa: Project Runeberg ·