Sida 113
En ung oförvitlig kvinna anhållen som prostituerad.
En 26-årig, i alla avseenden ordentlig tjänarinna av finsk börd var vid 12-tiden natten till i tisdags på hemväg från en namnsdagsbjudning hos en familj vid Djurgården. Hon hade begivit sig från sitt husbondefolk, en handlande i närheten av Kungsholmstorg, vid 9-tiden på kvällen och stannade till kl. 11 på bjudningen. På återvägen följdes hon och en väninna av dennas broder till Djurgårdsbron. Därifrån begåvo de två kvinnorna sig till Baggensgatan 17, där väninnan har tjänst. Därefter gick finskan ensam över Järntorget och ned till Kornhamnstorg, där hon tänkte få spårvagn hem. Alla vagnarna gingo emellertid åt Slussen till. Hon fortsatte framåt, seende sig om efter en spårvagn.
Plötsligt tilltalades hon av två män, som visslade efter henne och tillsade henne att följa med. Hon blev mycket rädd och började ropa på polis. De båda männen uppgåvo att de själva tillhörde sedlighetspolisen, och en patrullerande poliskonstapel, som kom till bekräftade detta.
Finskan nedfördes så, trots sina ivriga protester, av de båda polismännen till detektivstationen vid Myntgatan, och de uppgåvo här att de sett henne »springa efter pojkar» på Västerlånggatan ända sedan kl. halv 11. Hon redogjorde förgäves för sitt görande och låtande hela kvällen och bönföll polismännen att låta henne telefonera hem, så skulle allt bli bra. »Det behövs inte», fick hon till svar, »ni får tillräckligt med tid att telefonera när ni kommer på S:t Göran.»
Efter en sömnlös natt fördes hon på morgonen till prostitutionsbyrån i sällskap med en hop av dess vanliga kunder. Nu hade emellertid hennes husbondefolk anmält hennes försvinnande för polisen: så blev misstaget äntligen insett och polisen släppte henne — med en uppmaning till den stackars flickan att ljuga för sin matmor beträffande nattens äventyr.
Polisen förklarar att förväxling ägt rum.
Kvällen i fråga hade två konstaplar sett en prostituerad kvinna vid två olika tillfällen, vid halv 11-tiden och 11-tiden uppehålla sig i gränderna, och de försökte få tag i henne, men hon kom undan. Omkring kl. 12 fingo de ånyo se — såsom de tyckte —
Sammanställning 24
ur »Betänkande ang. Könssjukdomarnas spridning.» Bil. 3. Utvisande, huruvida kvinnornas närmaste släktingar erbjudit eller lämnat dem hjälp att komma ifrån byrån.
Sedlighetspolisens övergrepp
i tisdags är icke enastående, omtalar Socialdemokraten. En liknande händelse tilldrog sig i våras. Ett yngre fruntimmer hade vid 8-tiden en kväll gjort sin fästman sällskap nedåt staden. I Trångsund hade han ett ärende att uträtta i en affär och gick därför ifrån sitt sällskap, vilket enligt överenskommelse skulle vänta utanför affären. Två manspersoner kommo emellertid strax därpå och uppgåvo sig vara polismän och bådo henne följa med dem. Det hjälpte ej att hon förklarade för dem att hennes sällskap var inne i butiken och att här måste föreligga ett misstag utan de sökte medta henne därifrån. Då hennes sällskap kom ut började ett längre parlamenterande parterna emellan, vilket från polisernas sida både i ton och uttryck hade mycket övrigt att önska. Först efter det att de uppgett namn och adress fingo de avlägsna sig.
Vit slavhandel i Stockholm.
Med anledning av det senaste polisövervåldet berättar en meddelare i Dagny följande upprörande historia.
En ung och naturligtvis fattig flicka hade råkat bli prostituerad. Men som hon icke ville fortsätta med detta »yrke», hade hon sökt och funnit arbete vid en syfabrik. Efter tre veckor, under vilken tid hon arbetat ordentligt, och icke givit någon anledning till klagomål på något sätt, kom polisen och begärde att få tala med chefen: Det skulle finnas en prostituerad flicka vid fabriken. Därom visste chefen ingenting. Jo, polisen nämnde ett namn. Ja, en flicka med det namnet fanns bland arbeterskorna, men icke var hon prostituerad. Jo, det var hon visst det, chefen visste bara icke om det, och nu ville polisen ha henne utlämnad. När flickan fick se polisen började hon gråta. Chefen, som tyckte synd om henne, då hon visat sig vara en ordentlig och duglig arbeterska, erbjöd sig att låta henne stanna vid sin fabrik, oavsett hennes föregående. Men polisen ville icke tillåta det. Då skulle chefen betala 200 kr. till polisen och garantera för flickan i tre år. Slutet blev att flickan måste följa med till regle-
Sanne kvinna komma från Erbjudit sig att sända dem till Förenta staterna... i 4 fall menteringsby rån. Sitt jar Triewaldsgränd, snedda över = Skaffat dem plats .................sssssssserroors » I0 » bete vid fabriken miste Kornhamnstorg nedåt Lilla Sänt dem respengar Hem «ssssess-»smssse mee smsea a » 12 » hon naturligtvis. Då hon Nygatan. De trodde inte Hämtat dem Hem svinss förser ererer ere rer ert tt » 28 » gick, vände hon sig om i a tä te det ä Velat Bjälpa, dem, men ej fäll :.msmewssmvenssssnes » 30 » dö till si förna kam-ANar an a 2 Var SED Hjälpt dem med penningar eller på annat sätt..... » 35 » Orren. tb sina; 20
samma som de nyss förföljt. — Tagit dem från byrån eller häktet ................ » 38 » — rater och sade:
Hennes utseende och klädsel Ej brytt SIE OM. deras. Jevetné ===» » 50 » — Ni äro mina vittnen voro likadana. De inse nu Erbjudit dem att komma hem.... PEEES prose » 51 » att jag velat föra ett or- ; z . Förmanat och bett dem bättra sig, men ej kunnat $ s Sa sitt misstag, men hade då Hjälpärssen:s SoS ERNIE SDN NS » 184 » dentligt liv och försörja inte en tanke på att förväx- Släktingarna intet avvetat eller varit döda ........ » 319 » ' mig genom arbete, men jag
ling kunde föreligga.
8— 516862.
Summa 761 fall får icke för polisen!
113
Källa: Project Runeberg ·