Sida 147
1910
Johansson mot kungahuset.
Landstingsman P. A. Johansson.
Sin far hade Helga de la Brache enligt egen uppgift, träffat flera gånger och sista gången 1832 på ön Hven. Hon hade då fått av honom fyra brev, på vilka hennes välfärd berodde. Ryska kejsarfamiljen hade för hennes räkning deponerat 8 miljoner riksdaler, som voro förvarade i — jag tror hon sa” utrikesdepartementet, yttrade fru Nyberg.
Denna gång hade fru Nyberg sina glasögon med, som hon glömt förra gången. Nu kunde hon se att läsa fröken de la Braches namnteckning på ett par gulnade slitna blad, på vilkas baksida stod med tydlig stil präntad Helgas namnteckning.
Känner ni igen denna namnteckning? frågade domarer.
— Ja, hon skrev hemma så mycket, så nog känner jag igen den. Jag kan inte påminna mig att Helga sagt att hon skrivit under den, men, som sagt, jag känner väl igen namnteckningen.
De La Brache saken
De, som ha viktiga upplysningar, tjänande att sprida sanningens ljus över denna sak, ombedjas att meddela sig med undertecknad. Särskilt ber jag, att de, som möjligen känna adresserna till ryska legationssekreteraren Kolemins forna tjänarinnor, Ville härom underrätta mig.
Stockholm den 19 sept. 1910. Ödmjukeligen Pehr Aug. Johansson, f. d. Landstingsman. adr. 11 Kindstugatan, 1 tr., inre gården.
Änkedrottning Sophie avlägger vittnesmål.
Med anledning av den utav f£. d. landstingsmannen P. A. Johansson mot mig och tre av mina söner uttagna stämning förklarar jag beträffande de i stämningen omförmälda brev och gjorda framställningar rörande en numera avliden person, som i livstiden vid skilda tillfällen kallat sig med olika namn, bland andra Helga de la Brache:
att jag många gånger samtalat om nämnda brev med Änkedrottning Josephine samt varit närvarande vid samtal angående desamma emellan henne och min make, konung Oscar II, och att Änkedrottningen därvid alltid hade samma uppfattning, nämligen att hon varken sett breven eller hört att Konung Oscar I, vare sig som kronprins eller som Konung skulle ha mottagit några brev som rörde den sig så kallande Helga de la Brache, och betonade Änkedrottningen alltid att hon icke trodde på tillvaron av dessa brev eller på den sig så kallande Helga de la Braches uppgift om sin kungliga börd, samt
att min make Konung Oscar II likaledes vid upprepade tillfällen bestämt förklarade det han ansåge att sådana brev icke någonsin funnits, utan att allt vad den sig så kallande Helga de la Brache uppgivit om breven liksom ock om sin egen börd vore helt och hållet uppdiktat och saknade all grund.
Jag är fullt övertygad såväl att sådana brev aldrig funnits, som att påståendena om hennes kungliga börd och om depositioner av penningar, som skulle skett för hennes räkning hos Konung Carl XIV Johan, icke äga
någon som helst grund. Beträffande depositionen kan jag dock ej med säkerhet påminna mig om den berörts i något samtal med min avlidne make eller Änkedrottning Josephine.
Därjämte vill jag till yttermera visso bekräfta vad mitt ombud inför rätten redan förklarat, eller att jag aldrig sett några dylika brev än mindre haft sådana i min ägo, och att sådana brev mig veterligen icke någonsin varit i min avlidne makes ägo och ej heller funnits i hans kvarlåtenskap.
Ulriksdals slott den 22 oktober 1910. Sophie.
Även drottning Sophies söner vittna.
Prinsarna Carl, Eugen och O. Bernadotte har i en skrivelse, dagtecknad Stockholm den 10 oktober 1910, avgivet ett i sak och även i form likalydande vittnesmål som H. M. Drottningen.
Dom fallen i de la Brache-målet.
Helga de la Brache är åter skrinlagd för en tid. Rådhusrättens femte avdelning ogillade i sitt utslag den 12 januari landstingsman Johanssons talan mot de kungliga med den korta motiveringen att käranden icke styrkt vare sig att de omstämda breven lämnats till kronprins Oscar (Oscar I) eller att de funnits i Oscar II:s kvarlåtenskap. Hr Johansson erlade på stående fot vad mot utslaget.
147
Källa: Project Runeberg ·