Sida 255
1913
Midvinterblot.
Midvinterblot av Carl Larsson.
C. L. på Nationalmuseum.
C. L. är nöjd med den tolkning han gett sitt Midvinterblotämne, har han förklarat till en intervjuare. Han är inte bara nöjd: Jag står och faller med detta verk, säger han; det står en man bakom det.
Skissen är bristfällig, det medger jag gärna. Men jag ser för mitt inre öga hur Midvinterblot skulle kunna framstå i prakt och härlighet, och får jag blott den historiska sakkunskapen till hjälp skall snart min drömsyn vara fullbordad. Jag tänker söka få fram dess skönhet med breda linjer och stora, platta, enkla färger, någonting påminnande om de gamla bondmålningarna, men även om de assyriska relieferna eller de grekiska vasmålningarna.
När jag gjorde målningarna i de nedre hallarna, var jag bunden av vissa direktiv. Nu har jag tillfälle att visa min egen konst — varför skulle det nekas mig? Jag har också lyckats skjuta in det religiösa momentet, som jag håller så styvt på. Men jag är van att man söker mota mig. Vilken strid var det inte om mina första fresker? Jag minns när gamle Wennerberg förebrådde mig och förklarade att jag naturligtvis skulle hugga ned dem. Och nu får jag erkännande både inom- och utomlands för dessa mina verk. Och detta trots att de aldrig blivit antagna. Tro mig, jag är inte här för att söka bröd, utan det är mitt konstnärliga samvete som bjudit mig att fullfölja min uppgift. Nationalmuseum behöver mig
och jag tycker att man borde känna mig så pass bra att man hade förtroende för mig. Om jag också målade aldrig dens moder på väggen, så skulle jag väl alltid göra det konstnärligt. Det finns för mycket småfuttiga andar här i landet. Låta de mig vara i fred, så skall fresken bli så ståtlig att man en dag skall stå och gapa och förvåna sig över att man en gång brucklade.
En skymningsstund på Sundborn. Carl Larsson fyllde 60 år den 28 maj.
253
Källa: Project Runeberg ·