Sida 268
1913
Krigsdans.
Sven Hedin.
Nu har den tyske doktorn, ledamoten av akademien, f. d. Tibetfararen, Ritter und Edel-A mann hr v. Hedin, Vornahme Schwen, varit framme igen. —
Jag undrar verkligen om det kan vara åtalbart att i min tidning, Strix, offentligen kalla Hedin en skränfock, som ställer ont åstad, väcker ond blod och splittrar, där vanligt hyggligt folk hälst skulle vilja ställa till rätta. Vem fan har bett Hedin resa omkring och skräna. Hedin måtte tro att han är en mycket betydande man och särskilt kallad att rädda Sverige från en undergång, som han tycks tro nära förestående. Men Hedin som haft ovanliga fördelar från rysk sida under sina spatseringar i Tibet, har varit ohövlig och otacksam mot sina ryska gynnare och belönat deras välvilja med ett Varningsord, som i ofinkänslighet söker sin like. Vem har bett Hedin röra i vår politik? Jag tänker, att vi sköta den själva ännu rätt länge. Jag hoppas, att mina läsare begripa min indignation över denna lilla absoluta nollas (0) inblandning i våra affärer. En dylik liten herre, som låter behänga sig med ordnar av en regering som han sedermera förolämpar, är en absolut löjlig företeelse och väl värd en avbasning, som till och med medför sveda baktill. Jag hoppas för vårt fosterlands skull, att det är Hedin, som hittat på sina dumheter själv och inte är inspirerad.
Albert Engström.
Egendomligt i alla händelser, hur ytlig medgång kan stiga åt huvudet! Kanske är det akademiinvalet, som har stigit mannen åt huvudet.
— Om Sven Hedin visste, hur trevligt jag har med mig själv just nu, när jag sitter och kritiserar honom, skulle han komma hitstörtande som ett skott och skräna av glädje: Men det gör han inte, ty han är nog för mycket fångad i formen. Han har i alla fall skrivit en bra barnbok, och sådant stoppar länge. Det är »FRÅN POL TILL POL».
Jag menar med denna artikel, att Hedin bör lugna sig i sin vilda framfart och vara hövlig, finkänslig, tacksam i vårt land.
Jag menar det och tar inte tillbaks ett JOTA AV DENNA ARTIKEL.
Albert Engström.
Landets förste patriot har talat, en ovaccinerad Falukorv har ställt till en åtminstone skandinavisk riksskvallerskandal och Albert Engström klandrar — patrioten. Fy skäms, Albert Engström!
Ragnar Lodbrok. i Nya Dagligt Allehanda.
266
Öppet brev till krigsministern.
Sundborn 24 okt. 1913.
Ja, är det inte fan, David Bergström!
Jag älskar kungen och mitt fosterland, och det göra dalaofficerarna också, och det med kläm, glöd och jubel, både före och efter middagarna, och detta är nog för en riktig knekt. Regeringen har han rättighet att rent av avsky om han så vill, det är hans rättighet såsom fri medborgare.
Rent ut, jag tycker heller inte om er, såsom regering betraktad, och många redliga, annars trofasta vänstermän bland mina vänner och bekanta, ha, liksom jag, dragit sig ur partiets mitt, mer och mer närmat sig periferien, ja så, att de med åtminstone den ena foten stå på högerns — den resonabla, »reformvänliga» högerns mark. Är det alldeles vårt fel detta? Hören I, som sitten där bänkade kring rådsbordet, vid vår konungs sida, I, som haven den stora äran att regera detta folk, detta svenska folk, vilket, trots sin litenhet, sin fattigdom, sin avlägsenhet (och den otäcka, kalla kylan) har gjort historia så att det känns ännu här och där utom våra gränser, I kunnen verkligen känna er manade att föra en mera positiv och mindre negativ politik! Jag använder mig av dessa tråkiga, abstrakta beteckningar, ehuru mitt hjärta skälver och min hand darrar av längtan att skriva ut vad jag menar, med mustigare ord.
David Bergström, vi skulle du med denna anbefallda undersökning bidraga till att din regering, allas vår regering, man och man emellan blir kallad futtighetens regering.
Vad sjutton vill du? hör jag någon smärtsamt berörd kvida ur regeringsflocken. Jo, ni skola visa god vilja: att av oss göra ett folk i vapen, ett hurtigt, öppenhjärtat och muntert folk: och — att börja med — skola ni själva inte vara rädda för varken Hedin — eller Branting — åtminstone inte visa det. ——————— — ——
Jojomen.
Carl Larsson.
Din gamle vän
Carl Larsson. +
Sorgligt är att höra en man sådan som Albert Engström instämma i dvärgalåten. I likhet med Sven Hedin är Albert Engström född till skriftställare. Men medan den förre ställt sin penna i vetenskapens och fosterlandets tjänst, har den senare i icke ringa grad grävt ned sina pund bland kolingar och brännvinsflaskor. Nästan otroligt är det dock att Albert Engström kunnat nedsjunka till att skriva en sådan platthet som att Sven Hedin ej skall få säga något emot Ryssland därför att han på sin tid erhållit en rysk orden.
Erik Sandblad. Göteborgs Aftonblad.
Källa: Project Runeberg ·