Sida 308
1914
Ekebohmska brevaffären.
Nya Dagligt Allehanda publicerar ett brev från redaktör Fehr till häradshövding Mannheimer, överlämnat
Det Fehrska brevet.
N Göteborg d. 17/2 1913
Käre Otto —
vid våra gemensamma fäders Gud — håll efter Johan Ekman och andra högerliberaler, skatorna skratta Otto Mannheimer. och vänta främmande både till höger och vänster, förhoppandes alt regeringspartiet skall rämna och regeringen stranda på sockertoppen. Motionstiden är ju ännu icke utgången. Kan ej i samarbete med regeringen en bättre kompromissmotion väckas än den Stadenerska? En kompromiss är ju nödvändig, men jag undrar om denna duger. Själv saknar jag allt intresse vare sig för eller emot sockertrusten. Däremot har jag ett mycket starkt intresse för regeringen, så starkt till och med, att jag om stormen kommer kunde gå i döden för A-svärd, ja för själva Sjölasse — provisoriskt naturligtvis. Liberala partiets ställning är icke så stark att vi ha råd till en enda blotta, allra minst nu, när den vedervärdige P" intrigerari alla hörn för sina guldbyxor, vilka för honom utgöra all politiks ledstjärna. Käre Otto! du har stort inflytande även bland högerliberalerna. Jag vet nog att du min bön förutan gör allt vad du kan för alt dressera dem. Men du får ändå förlåta detta nödrop. Vi stå helt enkelt inte ut med ett nytt 1906. Mopsar sig riksdagsliberalismen, så kasta vi dem överbord och göra Staaff till riksföreståndare. Vilket vi förresten borde ha gjort redan förra gången. Din tillgivne vän Ragnar Fehr.
Allehanda anmält för Publicistklubben.
Jag tillåter mig härmed fästa styrelsens uppmärksamhet på en artikel i Nya Dagligt Allehanda för i dag, i vilken i strid emot tryckfrihetsförordningen ett privatbrev till mig, vilket på ett för mig obekant sätt avhänts mig, offentliggjorts, och uttalar jag den förvissningen att styrelsen måtte vidtaga de steg som för
Ragnar Fehr.
306
till tidningen av löjtnant Ekebohm.
skyddande av pressens heder ovillkorligen torde befinnas påkallade. Stockholm den 20 februari 1914. Otto Mannheimer, advokat ledamot av riksdagens första kammare.
Aktstycken som blotta sådant äro inga
familjesaker. De tillhöra offentligheten. Dixi
(insändare i N. D. A.)
Löjtnant Ekebohm och Allehanda.
Erkänner att han tagit, behållit och slutligen utlämnat privatbrevet. Förklarar att han fruktade att revolution var i görningen.
Hr Mannheimer bebodde under 1913 års riksdagsperiod en av mig förhyrd våning, och en kort tid efter det min hyresgäst avflyttat tog jag densamma åter i besittning.
Sedan jag bott i våningen cirka en månad fann jag uti min skrivbordslåda tillsammans med mig tillhöriga papper dokumentet i fråga, som av mig ej observerats, då jag tog skrivbordet i bruk.
Som jag undrade huruvida detsamma kunde vara något av värde, genomögnade jag detsamma, därvid jag blev synnerligen förvånad över dess innehåll.
Ställt i belysning av dessa revolutionära tilltag och den partifanatism som var rådande, blev brevets innehåll för mig icke blott ett bevis på cynisk partipolitik, utan jag ansåg det ej otänkbart att i brevet uttalade tankar kunde leda till försök till statsförvaltningens omstörtande.
Jag ansåg det därför vara min medborgerliga plikt att ej låta hänsynen till brevskrivare och mottagare hindra mig från att yppa brevets innehåll, hända mig själv sedan vad hända månde.
Dessa revolutionära tilltag harmade mig, och jag beslöt sålunda lämna brevet till en omdömesgill man, med rätt att disponera däröver, öppet tillkännagivande att jag för min del iklädde mig allt obehag och alla följder av mitt handlingssätt.
Att brevet sedermera genom tidningar bragts till offentlighetens kännedom, därför svarar Nya Dagligt Allehanda.
Stockholm den 21 februari
O. F. Ekebohm. Löjtnant vid k. flottan.
Ekebohm inför krigshovrätten,
som finner Ekebohms handlingssätt, ehuru oförståndigt, icke till ansvar föranleda.
Publieistklubben om fallet Ljunglund. Klubben uttalar sig skarpt mot Allehandas tillvägagångssätt.
En permanent hedersdomstol inom klubben påtänkt.
Publicistklubben slutbehandlade vid extra sammanträde den 6 april frågan Nya Dagligt Allehandas förhållande i brevaffären Ekebohm—Ljunglund. Sammanträdet, som var besökt av ett 70-tal klubbmedlemmar, antog efter en långvarig debatt följande av styrelsen formulerade uttalande:
Med anledning av tidningen Nya Dagligt Allehandas tillvägagående att offentliggöra ett på obehörigt sätt åtkommet enskilt brev får Publicistklubben, som konstaterat att den svenska pressen nästan undantagslöst uttalat sin förkastelsedom häröver, för sin del på det kraftigaste protestera mot användande av dylika journalistiska metoder, som, vilket syfte de än vilja tjäna, måste betraktas såsom moraliskt otillåtliga och ägnade att förgifta det offentliga livet, skapa ett olidligt osäkerhetstillstånd i det enskilda umgänget samt nedsätta pressen i allmänhetens aktning. Tillika vill Publicistklubben till pressens män i olika läger rikta en allvarlig vädjan att i rådande Politiskt upprörda tider mera än någonsin vinnlägga sig om saklig stridsföring och blanka vapen.
På förslag av redaktör E. B. Rinman antogs därjämte följande tillägg till styrelsens resolutionsförslag:
Klubben lämnar därjämte sin styrelse i uppdrag att omedelbart upptaga till utredning frågan om en permanent publicistisk hedersdomstol, så att klubben om möjligt hädanefter befrias från att behandla ärenden av förevarande art.
Styrelsens förslag till uttalande antogs med den överväldigande majoriteten U av 46 röster mot 9. Leon. Ljunglund.
Källa: Project Runeberg ·