Sida 329
1914
På vakt för Sverige.
Vakttjänst av landstormsmän i bergsklyftorna vid Ransvik, Skåne.
Susande säden i landen stod redo att fridsamt bärgas.
Hur blev skörden en skörd av blod? Rött ser jag liarna färgas. Sommardagen i ödeshöst
mörkt och brådstört sig vänder. Mänskligheten sitt eget bröst sargar med vilda händer.
Fråga ej varför? Timman är sen. Det odödliga kriget
lyfte en natt sin kyrkogårdssten
liksom en vålnad stiget.
Sol, för Europa ditt anlete göm! Ljuset passar ej mera.
Krigets kaotiska helvetesdröm låt i mörkret regera!
Svarta kolonner, gevär vid gevär,
KRIGET.
trampa fram över slätten.
Vem är den dödsbleke ynglingen där, sist på kanonlavetten?
Känner du ej hans vingar igen
och de gudomliga dragen?
Fredens genius, folkens vän,
hånad och kedjeslagen!
Låg ej ett sken över rikena nyss
av den vita visionen —
diktades ej om förbrödringens kyss? Krasch! Nu diktar kanonen. Världsmedborgare, världen är vred! Var hör du hemma bland svärden? Nämn din nation och lämna besked om din vagga i världen!
Härsången stiger från världsstad och by
lika i allo lande — hör, de fientliga stammarnas gny, folkens vredgade ande!
O hur ett stilla skimmer likväl smyckar det land vi försvara — hembygdens trädsus leder vår själ närmre det underbara.
Kvinnornas ögon klarare se. Männen i allvaret rakna.
Heliga värden har nöden att ge dem, som i stormen vakna.
Ännu blott röken av främmande krut driver hitin över skäret —
svensk, var på vakt och blicka ditut kall, men stödd mot geväret.
Anders Österling. >Sånger i krig» 1914.
327
Källa: Project Runeberg ·