Sida 368
1915
Karl Staaff död.
Hävradshövding Karl Staaff.
Häradshövding Karl Staaff avled i dag måndagen den 4 oktober i sitt hem vid Odengatan i Stockholm.
Det var en vanlig halsfluss, som den 24 sept. angrep honom. Den spred sig till munhålan och orsakade en svår infektion, vilken i sin tur framkallade en synnerligen häftig feber. På söndagsmorgonen den 3 okt. konstaterades lunginflammation vara utbildad och slutet lät sedan ej vänta på sig. Döden inträffade 1.40 på måndagsmiddagen.
Underrättelsen om dödsfallet, förberett genom meddelanden på förmiddagen från sjuklägret att allt hopp var ute, spreds mycket snabbt i staden. På riksdagshuset hissades omedelbart flaggan på halv stång.
Ur dagspressen.
Förre statsministern Karl Staaff avled på måndagen. Z
Konungen bevistade måndagens föreställning på Oscarsteatern, varvid »Madame Szibill» uppfördes.
Intima teatern. Måndagens föreställning av »Erotik» bevistades av kronprinsen och kronprinsessan, prins Carl och prinsessan Ingeborg samt prins Wilhelm. Söndags-Nisse.
366
Data i Staaffs liv.
Karl Albert Staaff föddes den 21 januari 1860 som son till kyrkoherden i Adolf Fredriks församling C. Th. Staaff. Student i Uppsala 1879 tog han 1882 initiativ till bildandet av Studentföreningen Verdandi, vars ordförande han var de första åren, och senare även till dess småskriftsserie. Efter fil. kand- och hovrättsexamina i Uppsala praktiserade han några år som jurist i Stockholm, blev v. häradshövding 1892 och innehade 1893—1905 advokatbyrå i Stockholm. Han tilldrog sig stor uppmärksamhet som försvarsadvokat i kriminalmål (t. ex. Broxviks—Fägerskiöldsprocessen 1897—98.) Jämsides deltog han i det politiska arbetet bl. a. i ledningen för 1890-talets rösträttsrörelse. Hösten 1896 invaldes han av liberalerna i Andra kammaren, som han tillhörde till sin död. Han anslöt sig till Folkpartiet och deltog sedan i bildandet såväl 1900 av Liberala samlingspartiet som 1902 av frisinnade landsföreningen, vars egentliga ledare han blev. Han deltog i flera utskott och var kammarens v. talman 1909 och till april 1910.
År 1905 blev Staaff konsult i Lundebergs koalitionsministär och var en av de fyra svenska delegerade vid unionsförhandlingarna i Karlstad. 7 nov. 1905 bildade han Sveriges första vänsterministär och varsamtidigt stats- och justitieminister. Ministären avgick den 29 maj 1906. Efter 1911 års valseger bildade S. ånyo ministär, vilken avgick d. 17 febr. 1914 på grund av konungens »borggårdstal».
Tänk på åttonde budet.
Ur ärkebiskop Söderbloms tal vid Staaffs begravning den 10 okt.
Om den man, vilkens jordfästning sammanfört så många från skilda trakter av ett älskat fosterland, har det tänkts många tankar och sagts och skrivits många, många ord. Han var hyllad som få, tadlad som få. På olika håll inom vårt offentliga liv — och varför icke även folkens samliv — borde åttonde budet erhålla den plats där det smygande eller öppna förtalet gör sig brett. Det kännetecknar världens dom att icke reagera mot förtal, ja, att kanske icke ens tillåta sådan reaktion, när förtalets röster nått ett betryggande antal. Hos den bortgångne framstå vid slutet av en viljekraftigt utnyttjad arbetsdag för envar, som vill se, sällsporda gåvor, en stark förmåga att ingiva obetingat förtroende, trohet mot hans ungdomstids frihetsideal och en uppriktig känsla för de små och tillbakasatta i samhället. Slika egenskaper draga till denna bår tusendens och åter tusendens tack och saknad. Men innerligast är sorgen hos syskonen över en god och pietetsfull broder och hos de få förtrogne över en i deras erfarenhet oförliknelig vän.
Källa: Project Runeberg ·