Sida 131
Mörkhult
Resan anträddes tisdagen den 12 juli kl. 10.10 e.m., med af regeringen medgifvet och av Kungl. järnvägsstyrelsen anordnat extratåg, från Stockholm genom Uppland, vars härliga natur och stora samt jämna åkertegar som desslikes också torde vara väl skötta, vi tillfölje nattens inträde ej fingo skåda.
Utställningen i Luleå.
Bland annat af utställningen som här blifvit förlagdt var en »Matserveringspaviljong», och därute serverades både mycken och god mat på stiligt och angenämt sätt, precis som dom gör i Stockholm och i Småland. Mot egen sold spisades här frukost, och vid denna blifva vi för första gång välkomsthälsade af vår präktiga färdledare, Biskop Bergkvist i Luleå, vilken också är ledamot af Riksdagens 1:ta kammare. Bland andra tilltalande och uppmuntrande ord som han i sitt tal ägnade oss var: att han fann sig särskilt glad öfver att nu få träffas på neutral mark och i ren kamratanda, en motsats till den vanliga och stridsbara »Hälgeandsholmen».
Midnattssolen.
Bredvid Gällivare ha vi det bekanta »Dundret». En höjd eller Fjäll på flera hundra meter öfver hafvet, och varifrån midnattssolen vid denna årstid lätt kan ses. Men tyvärr var denna afton ej passlig då himmelen var molnbetäckt af vilken anledning detta nöje för oss blef indraget till annan dag. En förunderlig företeelse här vid denna årstid att man har ljusan dag dygnet om, därför om man blir uppe hela natten så träffas folk ute på promenader, jämväl barn, emellan den 25 april och 25 juli går solen ej neder i Norrland utan gör blott en vändning vid horisonten. Tidigt på lördagsmorgonen den 16 kl. 4 f.m. gjordes uppbrott äfven härifrån med våra återstående statsjärnvägsvagnar och som nästa mål »Kirunna» dit vi anlände kl. 5,42 e.m. men få ej stanna så länge att morgonkaffet får intagas utan med det få vi vänta ännu en god stund och tillryggalägga en lång vägsträcka bland berg och moras ända till »Riksgränsen», den sista stationen i Sverige. Men då skall jag säga att kaffet var gott, jag tror lika så gott som hemma hos mor.
I Norge.
Som sagt är vid riksgränsen lemnade vi svensk jord eller rättare berg och sten och kom in på utländsk botten. Oaktadt detta är vårt broderland, så kändes att vi ej voro i vårt fädernesland.
Narvik.
Stadens befolkning tycktes vara anständigt och väl fostradt och oss svenskar till utseendet mycket lika, något som var kärt att skåda.
som
C. J. JONSSON I MÖRKHULT. Förf. till »Riksdagsmännens resa genom norra Sverige år 1921».
1921
reseskildrare.
I Abisko och Kiruna.
Här i Abisko såväl som vid de öfriga stationer där vi stannade vårt tåg mötte oss de små »fula» lapparna och utbjödo sitt småkrafs till inköp, men priserna voro så höga att merendels blefvo affärerna inställda. På söndagen den 17 kl. 6.45 ångade vårt lok upp lika kraftigt som förut, med Kirunna som nästa mål, där vi således ångade in på järnvägsstationen kl. 9 f.m. och efter det vi försett oss med en välsmakande frukost, begåfve vi oss till kyrkan där Kyrkoherdeinstallation skulle ske af vår åtföljande ciceron, Biskop Bergkvist. Denne höll för ändamålet ett innehållsrikt och tilltalande installationstal, kryddat med, att, högtidligheten är förhöjd med den mycket sällsynta omständigheten att ett stort antal af Svenska riksdagens ledamöter äro närvarande. Högmässopredikan hölls af den nyinvigde kyrkoherden, och var till sitt innehåll god, men så kort som 14 minuter och således den kortaste predikan jag hört. Vad som därnäst gaf högtidligheten sin prägel, var en från läktaren utförd »solosång» af en ung sångerska denna var den bästa i sitt slag jag någonsin haft förmånen afhöra, den ingaf rent af himmelska toner! däremot var en presterad fyrstämmig körsång en alldeles misslyckad utföring. Af det ringa kyrkobesöket vid en så pass stor högtidlighet, fick man ett dåligt intryck, af Gudsordets förkunnelse i dessa bygder eller att detta fått verka ringa på innebyggarna här.
Bodens fästningsfort.
Tillåtelse att bese dessa hade Kungl. Majt. på ansökan, särskilt medgifvet riksdagens ledamöter; men icke några utomstående fingo häri medfölja. Att denna syn var kronan på det hela, kan man gott säga! Den gaf stor tillfredsställelse, men skall jag ej det ringaste beskrifva fästningen eller fortet, ty det vore ju att uppenbara hemligheten, utan bara uttrycka min glädje däröfver, att vi ha en så bra lås för denna del af vårt kära och sköna fosterland.
I Boden.
Icke mindre än fyra olika regemente äro förlagda i Boden, och den som vet huru många hus som bara ett regemente förfoga öfver kan lätt tänka sig vilken mängd som finnas i Boden.
Till heder och tack för orternas befolkning som uppmärksammat oss med både flaggning och viftning, må särskilt omnämnas Ockelbo stationssamhälle och orterna därutföre, hade en särskild uppmärksamhet ägnats riksdagsmännens genomresa. Tack och hjärtligt tack!
När jag nu allra sist af ledning uti tidtabeller och karta för järnvägar m. m. gör en sammanräkning af väglängden för denna resa, så har jag kommit till den summan, att jag från mitt hem färdats omkring 200 mil i vardera riktningen, inte så obetydligt afstånd!
Mörkhult som ofvan: C. J. Jonsson
131
Källa: Project Runeberg ·