Sida 135
1921
Två slocknade stjärnor.
Gustaf Fredrikson död. Direktör Gustaf Fredrikson avled vid halv 12-tiden lördags-
natten den 5 november i sitt hem i Stockholm.
Gustaf Fredrikson föddesi Stockholm 31 juli 1832, tog studenten vid nitton års ålder och studerade sedan juridik vid Uppsala universitet, där han avlade kameralexamen «1860. Men då hade också juridiken fått sitt, och omedelbart efter for han till Paris för att på allvar studera teater.
Ä 1862 debuterade
Gustaf Fredrikson. han på Kungliga Teatern i en pjäs som hette »Min tants planer». Följande år engagerades han vid Dramatiska teatern, där sedan hans verksamhet, med avbrott för en del gästspel, var förlagd ända till 1907, då gamla Dramaten revs ned. Under denna tid hade han varit teaterns intendent åren 1879—384, dess verkställande direktör 1888—91 samt dess chef 1891—97. Det året kom ett längre avbrott i hans verksamhet vid teatern. Han ägnade då inte mindre än sju år åt gästspel av olika slag, såväl här hemma som i grannländerna, men 1904 återtog han sin chefspost och behöll den tills den gamla teatern 1907 slog igen sina portar. Fredrikson var då 75 år och band sig icke vid någon annan teater. Men han slog sig ingalunda till ro under de följande tio åren. Varje år gav han en serie gästspel, dels på Stockholms olika förnämligare talscener, dels i landsorten samt i Köpenhamn och Hälsingfors.
Hans åttioåriga födelsedag och hans femtioårsjubileum som skådespelare firades på Dramatiska teatern med uppförandet av Sudermans »Ära», där Fredrikson uppträdde i sin glansroll som greve Trast, och fem år efter, 1917, firades hans 85-årsdag och 55-årsjubileum på Intima teatern, där Fredrikson spelade mot Oscar Beckström i »Ungdomsvänner».
Sitt allra sista uppträdande för den stora svenska publiken gjorde han emellertid hösten 1916 som — filmskådespelare i »Mästerkatten i stövlar». Det är typiskt för honom att han omfattade denna nya konstart med stor entusiasm och med aldrig svikande uthållighet och intresse utförde han sin roll.
Kristina Nilsson död. Sångerskan Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda, avled
i dag den 22 nov. på morgonen å Wäxiö stadshotell. Kristina Nilsson föddes på torpet Snugge i Vederslöfs socken, Kronobergs län, den 20 augusti 1843 och hade således vid sitt frånfälle fyllt 78 år. Föräldrahemmet var mycket fattigt och syskonen många, varför Kristina tidigt fick hjälpa till att bidraga till familjens uppehälle, bland annat genom att sjunga och spela fiol — vilket instrument hon allt framgent med förkärlek trakterade — på gillen i bygden samt marknader. Det var på en marknad i Ljungby som häradshövding Tornérhielm år 1857 »upptäckte» och utan föräldrarnas hörande lät henne resa till Halmstad för att där utbildas hos sånglärarinnan Adelaide Valerius, sedermera friherrinnan Leuhusen. Offentligt uppträdde hon första gången i nämnda stad två år senare och väckte en smickrande uppmärksamhet, varefter hon flyttade till Stockholm, där Franz Berwald åtog sig hennes vidare musikaliska uppfostran, med den framgång att hon redan 1860 kunde uppträda med en offentlig konsert i Lacroix' salong. Kritiken lovade sig det bästa av den unga debutanten, icke minst som violinist. Tornérhielm åtog sig frikostigt kostnaderna för hennes vidare utbildning i Paris, där hon studerade för bl. a. Masset och Delle Sedie, och 1864 firade hon, endast tjugutreårig, sin första glänsande framgång på Théåtre Lyrique som Violetta. — — —
Kristina Nilsson.
År 1872 gifte hon sig i London med bankiren Auguste Rozeaud, vilken efter några års förlopp på spekulationer förlorade sin förmögenhet och blev vansinnig; andra gången förmäldes hon 1887 i Paris med den spanske diplomaten greve de Casa Miranda. Året därpå uppträdde hon i London för sista gången i Albert Hall, ett föremål för stormande hyllningar. Dessförrinnan hade hon dock än en gång gästat Sverige, nämligen 1885, vid vilket besök bland annat minnet av den s. k. Kristina Nilssonolyckan utanför Grand Hötel i Stockholm är knutet.
135
Källa: Project Runeberg ·