Sida 175
1922
Gammal-Svenskby och Samara.
Gammal-Svenskby fick vår hjälp i grevens tid.
Pastor Sarwe åter hemma i sällskap med
Gammal-Svenskbys lärare K. Hoas.
Både hr Hoas och pastor Sarwe framhålla att det var i grevens tid den svenska hjälpexpeditionen anlände till Gammal-Svenskby. Läget var förtvivlat. På två å tre månader hade det inte funnits riktigt bröd i byn, och under denna tid hade invånarna fått livnära sig av bröd, bakat av oljekakor, solrosfrö linfrö och vildsenap. Den senare örten visade sig emellertid vara i högsta grad hälsofarlig varför flera av byinvånarna fingo sina magar i grund förstörda. Ett annat näringsmedel som nyttjades var rötter av en malvaart. Denna var så stark att desom åto av den fingo stark huvudvärk och uppkastningar.
När hjälpen kom.
Då nödtillståndet var som störst kom emellertid hjälpen. På själva påskdagen i år anlände pastor Sarwes expedition. Från Konstantinopel hade det lyckats hr Sarwe att erhålla en grundgående båt, Odessa, som även kunde gå uppför Dnjepr. Med hjälp av tre lotsar ombord, letade man upp en lämplig ankarplats på motsatt sida till Gammal-Svenskby. Den svenska flaggan samt Röda korsets tecken voro hissade och ankomsten kungjordes med några långa signaler. Fartyget anlände just som invånarna i Gammal-Svenskby slutat sin morgongudstjänst på påskdagen. Så många som kunde gå skyndade ned till stranden, men ett stort antal byinvånare blevo så överväldigade att de blevo sittande hemma, gråtande av glädje över den anlända efterlängtade hjälpen.
14 personer dogo svältdöden i Gammal-Svenskby.
Det gick inte att omedelbart hejda svältdöden i Gammal-Svenskby. Den första tiden efter pastor Sarwes ankomst avled ungefär varannan dag en person av svält. Efter fjorton dagar voro emellertid byns invånare så återställda att några ytterligare dödsfall icke inträffade. Sammanlagt ha 14 personer avlidit av svält i Gammal-Svenskby.
Fridtjof Nansen.
Fridtjof Nansen om ryska nöden:
Giv snar hjälp!
— Att rädda alla är nu försent, säger professor Nansen. Av de 19 miljoner som drabbats av hungersnöd kunna vi i allra bästa fall dra fram kanske 13; fem eller sex miljoner äro obönhörligt prisgivna åt hungersnöden. Det låter ohyggligt, men det är tyvärr alltför sant. Hade Europa och Amerika lyssnat i september 1921 och då givit den hjälp som begärdes, hade vi kunnat nå alla.
Den nuvarande hungersnöden är säkert den svåraste som drabbat
Europa i historisk tid, fortsatte professor Nansen. Inte ens Indiens hungersnöd kan jämföras med denna. I Indien drabbas 20—25 procent av befolkningen i de hemsökta distrikten, men i Ryssland 95 procent! Huvudorsaken till denna hungersnöd är den ohyggliga torka som rådde förra våren. Under april —juni föll sammanlagt 7 mm regn; 1891, då också hungersnöd rådde på grund av svår torka, föll dock 32 mm.
Svenska sjuksystern Karin Lindskog,
som avlidit i Samara ankom söndagen den 24 april 1922 till Stockholm med ångaren Kalewipoeg, som hade flaggan på halv stång. Kistan var insvept i en svensk flagga. Begravningen äger rum i Korsnäs. Röda korset representeras därvid av generalkonsul Einar Ekstrand.
Karin Lindskog.
75.000 Samarabor omhändertagna genom Sverige. Tjeckoslovakerna anförtro livsmedel åt svenskarna.
Hittills ha varor för 1.700.000 kr. sänts till Samara härifrån.
Den svenska Samaraexpeditionens hjälpverksamhet i Ryssland sträcker sig nu över ett område på 50 kvadratmil, eller ungefär lika stort som hela Härjedalen. Ej mindre än omkring 75 000 personer få i nuvarande stund livsuppehälle och omvårdnad genom expeditionens försorg, enligt vad legationsrådet Ekstrand meddelat i brev till Rysslandsbyrån.
Den svenska Samara-truppen hyllas efter lyckosam kamp mot hunger och elände. Anländer till Stockholm 17 september.
Rörande den svenska hjälpverksamhetens omfattning uppskattar kapten Isberg den sammanlagda kostnaden i pengar till 3,1 milj. kr., vilket gör en guldfranc pr invånare.
Ingen hjälporganisation har arbetat så effektivt och så friktionsfritt som den svenska förklarade presidenten Kalinin i sammanhang med en försäkran att den svenska handräckningen sent skulle glömmas av ryska folket.
Såsom en episod bland de många från verksamheten i Samara berättade generalkonsul Ekstrand hur den svenska delegationen även varit i tillfälle att trygga fortvaron av universitetet i Samara. När undervisningsmyndigheterna på senhösten i fjol sågo sig utan alla resurser och inställandet av föreläsningarna redan var bestämt framställdes såsom en sista möjlighet genom Rödakorsorganisationen en vädjan till Sverige om hjälp för åstadkommande av den garantifond för ett års utgifter som ansågs nödvändig. Denna vädjan förklingade ej obörd och universitetet behövde ej slå igen portarna.
175
Källa: Project Runeberg ·