Sida 370
Straffängelset i Stockholm. Togs i bruk 1898, nedlagt 1924.
Kokainsäljare dömda till fängelse.
Ingenjör Ståhl fick fem, sjömannen Andersson fyra månader.
Ståhl sålde en tesked pulvriserad kokain.
Målet angående kokainförgiftningen, som hade till följd att arbetaren Knut Hugo Ahlström ljöt döden, avdömdes på tisdagen den 20 januari av rådhusrättens femte avdelning. I målet ha ingenjör Claes Oscar Ståhl och sjömannen Petrus Emanuel Andersson stått åtalade. Ståhl dömdes för olaga försäljning av kokain, varav annan ljutit döden, till 5 mån. fängelse och Andersson för obehörigt utlämnande av kokain till 4 mån. fängelse.
I utslaget framhålles att det blivit ådagalagt att Ståhl natten till den 31 augusti 1924 sålt till Andersson. pulvriserad kokain till en myckenhet av åtminstone I tesked. Vidare har det blivit ådagalagt att Andersson senare samma natt sammanträffat med Ahlström och låtit denne i berusningssyfte snusa av kokainet samt vid ett besök på ett kafé låtit Ahlström av pulvret slå en del i en intagen pilsner. Efter avlägsnande från kaféet hade Andersson givit Ahlström återstoden av det av Ståhl inköpta pulvret. Vidare hade ådagalagts att Ahlström på vägen från kaféet i redlöst tillstånd sjunkit ned på gatan och att han, efter det han förts till Serafimerlasarettet, dött där någon halvtimme efter införandet. Rätten ansåg att det måste antagas att Ahlström dött av förtärandet av kokain. Slutligen måste det också antagas att Ståhl och Andersson haft vetskap om kokainets verkningar.
370
po”
»När länkarna brista.»
Måndagen den 19 januari förekom inför Uppsala rådhusrätt åtalet mot hr Are Werlands bok »När länkarna brista». Hr Werland tycks inte ha anledning att rosa marknaden, enär den stora polisutredningen, som letts av landsfogde Axel Hägg, utmynnar i följande: »Några ytterligare åtgärder i anledning av den av författaren Are Werland mot d:r Birger Dalén riktade beskyllningen har jag icke funnit anledning vidtaga.» D:r Dalén har som bekant av hr Werland blivit utpekad som apotekare Hallbergssons i Hammarby mördare och har med anledning därav uttagit stämning mot den för boken ansvarige. Förlaget, Almqvist och Wiksell, skildes från målet sedan hr Werland framträtt som svarande.
Are Werland.
+
Sedan målet förevarit upprepade gånger förklarade juryn den 23 mars hr Werlands bok brottslig och han dömdes till 3 månaders fängelse och 10 000 kr i skadestånd, varjämte boken förklarades konfiskerad. Hr Werland lämnade strax därefter landet.
Ny idé från Karlstad.
Chefen för Karlstads tagelspinneri, direktör Adolf Nylén, har i en till medicinalstyrelsen inkommen skrivelse, begärt upplysning, huruvida tillstånd kan medgivas att i dörren på kassaskåp få placera en hermetiskt tillsluten gastub, innehållande bedövande gaser, som vid dynamitinbrott i kassaskåpet lösgöras och bedöva tjuvarna.
Utanpå kassaskåpsdörren skulle, enligt vad hr Nylén anser lämpligt, anbringas en metallskylt, varå tydligt framgår, att, om kassaskåpet spränges, gasen lösgöres och sprides i rum-
Ståhl och Andersson förpliktades dessutom att ersätta kostnaderna för liköppningen och förskjutna vittneslöner.
Centralfängelset i Växjö.
met samt döden.
Hr Nylén anser att denna anordning borde få användas på kontor där icke människobostad finnes i samma byggnad. Som motiv för sin ansökan framhåller han de allt oftare förekommande dynamitattentaten mot kassaskåp.
ögonblickligen medför
Den sista kvinnan dömd till livstid har beviljats nåd.
Sveriges enda kvinnliga livstidsfånge, Leksandskullan Kerstis Karin Olsdotter, har i dagarna blivit benådad och lössläppt från fängelset i Växjö sedan hon tillbringat närmare 17 år inom lås och bom. Detta är ju ingenting så särdeles remarkabelt, men händelsen blir sensationell därigenom att man på flera håll kommit att få den uppfattningen att det straff som utmätts möjligen inte står i proportion till den begångna förbrytelsen.
Det brott för vilket Karin Olsdotter dömts är det på sin tid mycket omtalade mordet på makarna Dunder i Hedens by i Leksand, vilka bragtes om livet med arsenik på kvällen den 12 december 1909. För ogärningen häktades och dömdes, utom den nu benådade kvinnan, två luffare, Fredrik Valfrid Vestlund och Frans Otto Eriksson. Såväl häradsrätt som hovrätt dömde Karin Olsdotter och Vestlund till livets förlust och Eriksson till livstids straffarbete. Högsta domstolen fastställde domen över Eriksson, nedsatte Karin Olsdotters straff till livstids straffarbete och förklarade Vestlund skyldig till döden. Han blev emellertid av konungen benådad.
Källa: Project Runeberg ·