Sida 422
1926
Bröllopet
en Ne os es old och hans brud landstiga i Antwerpen den 8 november.
Kronprins Leop
Bröllopet en folkfest. »Helgonen sparade solen för liten prinsessa.»
Hela Bryssel är på benen, alla affärer och banker stängda. Hur kunde man tro att festligheterna i Bryssel skulle vara tamare än festerna i Stockholm! Hos oss var det stort galaspektakel för societeten. Här är det verklig folkfest, i vilken alla deltager, rörda och lyckliga över att det älskade kungahuset fått en ny dotter, en förtjusande ung flicka och dessutom en ung kvinna med temperament.
Kyssen vann belgiernas hjärtan.
Man har fäst sig vid den vackra graciösa armrörelse med vilken kronprinsessan Astrid hälsar folket, liksom vid innerligheten i den kyss varmed hon hälsade sin make vid ankomsten. Elle l'embrassait eperdument stod det i en tidning. Prinsessan Astrid från Norden, hos vilken man kanske väntade sig en sval nordisk reservation, vann många belgiska hjärtan bara med denna kyss.
422
i Bryssel.
Under tonerna av en triumfmarsch skrider långsamt bröllopsprocessionen upp till koret. Först kommer skaran av biskopar, företrädd av ett silverkrucifix och två brinnande ljus, så prins Leopold, förande sin mor, den lilla drottningen, som strålar i guld och silver, medan brudgummen, som alltid, är klädd i khaki. Efter dem prins Carl med bruden, vars silverklänning väcker sensation. Det tio meter långa släpet bäres av fyra vitklädda grevepager. Hon är mycket blek under sin slöja av Brysselspetsar, med en krans av orangeblommor, som sluter tätt om huvudet nästan lika vit som orkidéerna hon håller i handen. Uppe i koret framträda de sex bröllopsvittnena, som under ceremonien förbli stående på ömse sidor om det knäböjande brudparet.
Det skrives i tidningarna att vigselceremonien var beklagligt kort tili följd av brudens protestantiska tro, som inte medgav att man följde den riktiga ritualen.
Hemkomsten till kungaborgen ett gripande ögonblick.
Denna hemkomst till kungaborgen var kanske ett av de mest gripande ögonblicken på bröllopsdagen. Man grät av glädje. Drottningen och prinsessan Ingeborg voro synbarligt rörda.
Brudparet fram!
Brudvisningen skedde omedelbart och på folkets rop: Au balcon! Au balcon! i taktfasta rop, tre och tre. Nu lades kronklädet över balkongbarriären, och brudparet visade sig ensamma vid räcket. Prinsessans silverdräkt och brudbuketten av vita orkidéer kunde tydligt beskådas.
Man ropade sedan på konungen: Le roi au balcon! Det belgiska kungaparet trädde fram, frenetiskt hälsade av folket, och sist ropades på de svenska. Det blev ett högtidligt ögonblick då prins Carl, prinsessan Ingeborg, Astrid och Leopold stodo samlade, medan musiken stämde upp svenska kungssången. Folket gnolade med, fast de ej kände orden. Det var ett oförgätligt ögonblick för svenskar i Bryssel.
Det första mötet på Belgiens mark. Prinsessan Ingeborg åskådare. (Kyssen från norr»)
Källa: Project Runeberg ·