Sida 69
1920
Stora debatter i kamrarna.
Första kammaren fattar den 4 mars sitt beslut med 86 röster mot 47, som tillföll hr Tryggers reservation.
Herr Johannes Hellner (h.):
Kan ej Sverige hålla sig utanför förbundet och fortsätta sin principiellt neutrala politik?
Herr Ernst Trygger (h.):
Det fordras en annan anda inom förbundet än den, som hittills har visat sig, för att man skall vara berättigad att säga, att ett stort steg tagits till civilisationens bästa.
Herr Nils Wohlin (h.):
Jag känner instinktivt, att denna förbundsakt icke utgör begynnelsen till fredens och frihetens stora framtida folkförbund. Därför kan jag icke rösta för anslutningen.
Herr Sam Clason (h.):
Nej, skall något nytt byggas, borde just världskriget hava lärt oss, att man skall bygga enbart på rättens grundsatser och icke på maktens. Det gör icke den nya byggnaden, och därför kommer den efter min övertygelse att icke bestå länge. Fastmer hindrar den uppkomsten av ett verkligt nationernas förbund.
Herr Carl Lindhagen (v. s.):
Folkens förbund utan frigörelse och anslutning på samma gång av Asiens och Afrikas naturfolk är icke alls något folkens förbund.
Folkens förbund utan anslutning av Tyskland och Ryssland är en svag skapelse, som går på kryckor.
Friherre Adelswärd (1.):
Vi, som i många år deltagit i fredsarbetet eller, med andra ord sagt, i arbetet för åstadkommande av förbättrade mellanfolkliga rättsförhållanden, inse mer, än någon annan kan göra det, de oerhörda framsteg, som nationernas förbund även i dess nuvarande form utgör. Ingen kunde före kriget drömma om att något sådant som den nuvarande förbundsakten skulle inom en tidrymd av blott några år kunna åstadkommas och vinna anslutning. Man vågade ej ställa sina pretentioner på långt när så högt. Vid vapenstilleståndet och då Wilson framträdde såsom talesman för en ny världsordning, ställde man sina förväntningar än högre. Det är
IkiUiga makt mwduteknod y$ em avvdel a Vanna äå fålund och bom VD fätuiog, & Ra ICE 1 fatlade ve EfaT OR
od or vu fe fll st
kraft ov dema
UM UA vipho
med VOR
Ed
VW Jr Mådv
Sa åa Itowand, MAR at, hesdum ambi
OM ork Tunis den 28 fi 1949 av
gtr
Aheddo & Steclhdms låg arr
SE -
Sagan bekraftö 1, de nar 1920.
Den i går utfärdade fullmakten för vår minister i London, yreve Herman Wrangel.
därför man nu känner sig besviken över att icke ha fått mer än man fått.
Men förbundsakten sådan den är, innehåller rika utvecklingsmöjligheter.
Herr Carl Gustat Ekman (1.):
Med full insikt om det allvarliga i det steg, som nu skall tagas, med öppen blick för att mycket i nationernas förbund påkallar ändring och rättelse men med den bestämda känslan att vår medverkan
till rättens förverkligande är en nationell uppgift, lika ärorik som trots någon annan, förordar jag bifall till utskottets hemställan. Herr Edvard Wavrinsky (s.):
Det är visserligen inte ett rättsinstitut, som vi här komma att deltaga uti, utan ett maktinstitut, men för att makten skall vika och rätten komma att erkännas, måste alla, som inse och vilja detta, kämpa, ge sig in i kampen och bryta en lans för det goda.
69
Källa: Project Runeberg ·