Sida 120
1930
”Ornens” nödlandning.
Copyright Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.
ÖRNEN» OMEDELBART EFTER LANDNINGEN DEN 14 JULI 1897.
(Fotografi av någon av Andriemännen, framkallat efter 33 år av docenten John Hertzberg.)
Trötta och uthungrade nödlandade de tre männen på drivisen på omkring 82756" nordlig bredd och 2952" ostlig latitud Greenwich. Landningen tyckes ha lyckats väl. Anledningen till att ventilerna öppnades och Örnen slutade sin flykt var först och främst den, att Andrée och hans kamrater insågo att de med den rådande vinden skulle endast föras längre ut till polarområdet, men icke över detsamma till land på motsatt sida, vilket var planen.
Ombord på ballongen. Ur Andrées dagbok den 12 juli.
»Det är ej så litet underligt att sväfva här öfver Polarhafvet. Den förste som i ballong sväfvat här. Huru snart skola vi väl få efterföljare? Skall man anse oss galna eller följa vårt exempel. Jag kan ej neka till att det är en stolt känsla som beherrskar oss alla tre. Vi mena att vi godt kunna taga döden sedan vi gjort det vi nu gjort. Månne ej det hela kommer sig af en ytterligt stark individualitetskänsla som ej kunnat fördraga att man skulle lefva och dö som en man i ledet, glömd af kommande slägten. färd Är detta äregirighet?
EN FÄLLD ISBJÖRN.
(Fotografi taget av Andrée. Till vänster Frenckel, till höger Strind- | | - | | berg. Framkallat vintern 1930 av docenten John Hertzberg.) äro de enda ljud som höras utom gnället i korgvirket.»
Släplinornas rasslande i snön och seglenas klapprande
120
Källa: Project Runeberg ·