Sida 175
1931
Svårartad jordbrukskris.
Bondeförbundet har rent mjöl i påsen.
Jordbruksministern fick den 20 mars besvara hr Pehrssons i Bramstorp interpellation om den spannmålsfördelning i Skåne, som föranlett några högerpolitiker att uppvakta hr von Stockenström med begäran om utredning. Hr Pehrsson hade frågat, om denna utredning nu var fullföljd och vad resultat den givit.
Jordbruksministern — förklarade = att ingenting framkommit, som givit skäl för påståendet att bondeförbundets skåneorganisationers hänvändelse = till kvarnarna åsyftat agitation för förvärvande av nya medlemmar i bondeförbundet. Inte heller hade vederbörande kvarnföretag avsett att gynna spannmålsproducenter tillhörande visst politiskt parti.
Gott om barn och gamlingar i jordbruket.
På uppdrag av jordbruksutredningen har byråchefen vid statistiska centralbyrån dr Ernst Höjer huvudsakligen på grundval av den senaste jordbruksräkningen utarbetat en statistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge.
I översikten påvisas bl. a. att jordbruksbefolkningen efter 1880 uppvisar en stark tillbakagång, som under de senaste femtio åren nedbringat dess numerär med icke mindre än ZY, milj. personer eller från 72 till 44 proc. av hela befolkningen. Samtidigt har den övriga befolkningen vuxit med över 2 milj. eller i det närmaste tredubblats.
Årets skörd visade sig vara dålig både kvantitativt och kvalitativt. Höstvetet beräknades sålunda till 4,24 millioner deciton mot 5,04 millioner 1930. Höstrågen gav endast 3,01 millioner deciton mot 4,48 millioner 1930. Sommaren var regnig med dåligt bärgningsväder.
Den animala produktionen. Priserna på smör och fläsk sjönko Oupphörligt och ännu vid årsskiftet T931—32 märktes ingen förbättring.
RIX
Plats som Statarfolk önskas av nygift Pär. nu genast eller senare. Svar till »26 år X. 426), Dag. Nyh. Huvudkontor,
NE: ÖRE MN la
Shånska lantbrukare ur alla partier uppvaktade den 24 november regeringen för att
begära stöd åt jordbruket. Statsminister C. G. Ekman lovade att beakta vad som kunde Fr. v.: landstingsman Sven Nilsson, friherre H. O. Ramel på Övedskloster,
beaktas.
riksdagsman A. Henrikson, Vinstorp, jordbruksminister Bo von Stockenström, ståtsminister C.G. Ekman och deputationens sekreterare redaktör Nils Christiernsson, Hälsingborg:
Riksdagen och lantbruket.
För hönsaveln. Till fjäderfäskötselns främjande anvisades 200 000 kr. till en nybildad fond, som kallades Statens fjäderfälånefond.
För jordbrukets höjande. Till höjande av det mindre jordbruket anvisades 450 000 kr. och till främjande av jordbruket inom Härjedalen 835 000 kr.
Sockerbetsodlingen.
För upprätthållande av sockerbetsodlingen beviljades ett extra förslagsanslag av 3 800 000 kr. 1930 års betodling hade kostat staten 7 900 000 kr. och för att förhindra det nya anslagets stegrande bestämdes att odlare måste odla betor på minst 70 procent av den kontrakterade arealen, men pristillägg av statsmedel skulle utgå för högst 90 procent av samma areal. Pristillägget skulle maximeras till 40 öre pr 100 kg. och utgå endast i den mån kontraktspriset för 100 kg. 16 procentiga betor understego 2 kr. 40 öre. Från högern yrkades istället på tullförhöjning från 10 till 18 kr. pr 100 kg. raffinerat socker, Bondeförbundet förordade en subvention av 3 800 000 kr. jämte tullförhöjning till 14 kr.
Moratorium. har kräfts av Blekinge läns hushållningssällskap i en resolution.
Svenska spannmålsföreningen vu. pi a.
Då 1930 års kvarnförbindelse utlöpte den 31 aug. 1931 och förnyelse icke kunde åstadkommas, föreslog k. m:t tillskapande av ett nytt organ, som skulle inköpa den Svenska spannmålen och . försälja den till kvarnarna. Inköpen skulle: ske till fasta priser, i konsumtionsårets. sista månader, alltså efter den Ii juni.: Det nya organet kallades Svenska spannmålsföreningen u. p. a. och skulle. bestå av de kvarnföretag, som önskade få rätt till användning av utländskt: vete och råg. Importen därav överlämnades med monopol åt föreningen med rätt att av importörer uppbära en särskild gottgörelse. Högern hade föreslagit: höjda spannmålstullar. men k. mits' förslag blev antaget.
I september blev alltså spannmålsmarknaden fri. Den enda regulatorn var den statsgaranterade inlösen per:ri juni 1932 med en lagringskostnad: av 2 kr. pr 100 kg. och ett pris av kr: 14,50 för råg och kr. 16,50 för vete. Det lät ju rimligt i teorin, men i praktiken: blev det annorlunda. Genom den: hårda depressionen nödgades många jordbrukare sälja sin skörd strax efter tröskningen för att få kontanter till höstens stora utgifter. Därigenom föll spannmålen djupt ner i pris.
175
Källa: Project Runeberg ·