Sida 326
1933
Ur årets krönika.
Johan Thyrén död.
Den 4 maj gick professor Johan Thyrén ur tiden. Han var vid sin död 72 år gammal. Redan som I mycket ung väckte han uppmärksamhet genom «sin raska karriär inom skilda
Johan Thyrén. ämnesområden, En-
dast 22-årig blev han filosofie doktor i Lund 1883 och docent i teoretisk filosofi samma år samt 1886 docent i historia. År 1896 utnämndes han till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi vid samma universitet, vilken professur han innehade tills han 1926 avgick med pension. År 1916 blev han Lunds universitets rektor och kvarstod såsom sådan till uppnådd pensionsålder.
Hans arbeten på straffrättens område äro epokgörande inom svensk rättsvetenskap. Bland arbeten av hans hand märkas »Culpa levis aåquiliae» (1893), »Makes gäld» m. fl, »Förfalskningsbrotten» (1895), Kommentarer till strafflagens kap. 14 (1906), kap. 16 (1919), kap. 20 (1908) samt »Straffrättens allmänna grunder» (1907), »Principerna för en strafflagsreform» (3 dlr, 1910—14). På offentligt uppdrag gjorde Thyrén vidlyftiga utkast till en ny strafflag och som sakkunnig framlade han jämte andra förslag till partiella strafflagsändringar. Av på straffrättens område genomförda reformer, som grunda sig på hans förarbeten och idéer må nämnas dödsstraffets avskaffande (1918).
Som talare i riksdagen väckte Thyrén uppseende genom sina debattinlägg om dödsstraffet och i nykterhetsfrågan. Som politiker tillhörde han högern, men kunde närmast betecknas som »vilde». Han var ledamot av andra kammaren 1909—11 och av första kammaren 1912—17. I C. G. Ekmans ministär var han justitieminister åren 1926—238.
Folkbildningsarbetet låg Thyrén varmt om hjärtat och han var en uppskattad föredragshållare på föreläsningsföreningarna landet runt. Han var en framstående vältalare och har från trycket utgivit två samlingar akademiska tal. Själv aktiv idrottsman ivrade han för ungdomens fysiska fostran och nedlade ett intresserat arbete inom detta område.
326
Luffarkongress.
Borlänge, 20 april.
Luffarmarschen till Tuna blev inte fullt så imponerande som man beräknat. Av de 400 personer som trängdes i Folkets hus B-sai kl. 5 på eftermiddagen den 20 april torde, endast ett 8o-tal ha lockats dit av Karl Oskar Karlsons cirkulärskrivelse. Resten utgjordes till större delen av arbetslösa ortsbor. Bland de övriga urskilde man ett par författare som behandlat landsvägsriddarnas problem, Harry Blomberg och Ivar Lo Johansson. Statspolisens länschef fanns också bland åhörarna, men hade säkert en av sina mer bekymmersfria dagar. Det ringa deltagandet från »de hemlösas sida» kan möjligen bero på polisens aktivitet dagarna före mötet. Razziorna i Dalarnas Jluffarlogier ha nämligen denna vecka varit fler än vanligt. De 80 främlingarna voro idealiska mötesdeltagare. De tego som muren så när som på hr Karlsson och en till.
Portvakternas tidning.
»Fastighetsarbetaren» heter en i dagarna startad tidskrift som utges av Stockholms fastighetspersonals fackförening eller enligt vanligt språkbruk portvakternas fackförening. »Avtalsfrågan», »Fastighetsägarmarter», »Interiör från underjorden» och »Oljeeldningsbesvär» äro några artikelrubriker som ange de frågor den nya tidskriften kommer att behandla.
Bellman i Mexiko.
Sällskapet Bellmans minne firade på söndagen den 11 juni sin 35:e vårhögtidsdag, liksom de senaste åren uppe i den vackra täppan på Söder i nir 34 Fjällgatan, där Bellmansmuseet sedan fyra år är inrymt. Sällskapets ordförande, Emil Nordlander, talade för våren. Redaktör Axel Johansson avslöjade en del detaljer från Bellmans korta Upsalatid, vilka Bellmansforskningen ägnat föga uppmärksamhet, och en av gästerna, mexikanske ministern de Rosenzweig Diaz, framhöll i ett tal, tolkat av generalkonsul Hugo Duhs, hur även långt borta i Mexiko Bellman hölls kär. Själv sjöng excellensen med «förkärlek Bellman, vilkens diktning snart nog blir offentliggjord i Mexiko.
Pontus Henriques död.
Den 14 maj avled professorn i beskrivande geometri Pontus Henriques i en ålder av 81 år. Han har utgivit läroböcker i beskrivande geometri, perspektivlära och = geometrisk skugglära samt »Skildringar ur Kungl. Tekniska skolans historia» (3 dir).
Han var även en lyckad tillfällighetspoet och särskilt berömd var hans
Pontus Henriques.
Grev Archibald den grymme och de båda olyckliga Bröderna. Ur vilka några strofer här citeras:
JHunkan
och
dkinkan
Dkofsk Ballad Med Bilder av A. Sbenmir
Orev Archibald den grymme var den fycklige Baken
Jill Grevinnan Douglas, som fallit honom i Smaken.
De voro oskiljaktliga Hill Häte och Säng.
Örevinnan var bildskör, men lågkalt och sträng.
Två Bröder bodde i Sloltefs näxkek.
De voxo bekanta för Grymhet och Särket.
Den ene var Dunkan, den andre var Skinkan
För IJyllexi de ofta med Bald bars
till Finkar,
Men huu!!! nu jag kommer fill Akfenskaps- Brottet.
De älskade båda Grevinnan på Dloftet.
Hon flåfsade gen-Stärtek, men Hjärta
par kallt.
Söon berättade Saken för Oxev Archibald.
Och Särför en Dag, när de båda 2xödexrna
SDulfo med Grevinnan i Särleks-Olöderna,
On av den höll henne i en SSand och en Fo.
Och smekle henne vänligt, fast hon strefa emot.
Källa: Project Runeberg ·