Sida 154
1940
Italienjagarna i hamn.
Kommendörkapten Torsten Hagman.
Bomber och beslag
motigheter på vägen.
Det var én stor dag i svenska flottans historia onsdagen den 10 juli då marinens nyaste tillskott, de fyra jagarna köpta från Italien »Puke», »Psilander», »Romulus» och »Remus», i strålande sol och med skum om bogen stävade in mot Götets inlopp efter en nära 3 månaders resa som i fråga om äventyrligheter och motigheter tillförsäkrar dem en framstående plats i hävderna.
I sällskap hade de hjälpfartyget »Patricia» med 116 passagerare ombord, bestående av Englandssvenskar och två besättningar från uppbringade svenska fartyg samt oljetankfartyget »Castor».
Den 8 juli på morgonen fällde ett brittiskt flygplan 4 bomber mot fartygen utanför Norges kust, dock utan att träffa. Brittiska regeringen har uttryckt sitt djupa beklagande över bombfällningen, som förklaras ha berott på ett misstag. Order hade uttryckligen givits att icke störa fartygens hemfärd.
De tyska marinmyndigheterna ha på olika sätt underlättat färden. Sålunda ha de bl. a. anvisat väg genom områden som till följd av minspärrning äro farliga att passera.
Fältkrigsrätt om jagareskadern. Engelskt hot från flottstyrka avgjorde överlämnandet. J. K. förde ingen talan.
Fältkrigsrätten vid Västkustens marindistrikt slutförde vid sammanträde på onsdagen den 21 aug. under vice amiral Åkermarks ordförandeskap målet angående jagarna »Pukes», »Psilanders», »Romulus» och »Remus» överlämnande till brittiska sjöstridskrafter.
148
De italienska jagarna Romulus, Remus, Puke och Psilander efter ankomsten till Sverige.
Vid sammanträdet anmälde den av Svea hovrätt för målet särskilt förordnade Ööverkrigsfiskalen, revisionssekre: terare Gösta Lind, att J. K. på hans hemställan beslutat att någon talan icke skall föras i målet.
Engelsmännen befarade att jagarna skulle falla i tyska händer.
På morgonen den 20 juni omkring kl. 7 kom en högre brittisk officer, åtföljd av en annan officer som sekreterare samt en civilklädd person, ombord på chefsfartyget »Puke» och meddelade Hagman att den brittiska regeringen såg sig nödsakad att ta jagarna i förvar, enär man med säkerhet förutsatte att de eljest sedermera skulle falla i tysk hand. Utrymningen av jagarna skulle ske kl. 10 samma dag. Jagarna skulle förbli svensk egendom och erhålla tillbörlig vård, och i varje fall skulle full ersättning lämnas för alla skador och förluster som kunde uppkomma.
Hagman vägrade gå med på kraven och förklarade sig skola uppta strid, alternativt sänka fartygen. Därjämte fordrade Hagman att omedelbart få sätta sig i förbindelse med svenska regeringen, gärna med radio- eller trådtelegram på klart engelskt språk. Detta vägrades Hagman, och det meddelades att han med våld skulle hindras att använda radio. Hagman framförde muntligen sin allvarliga protest och begärde att få de brittiska kraven och motiven därför i skriftlig form. Härefter skulle Hagman själv svara skriftligen.
Sedan engelsmännen avlägsnat sig ankom en skrivelse från den ifrågavarande brittiske officeren omkring kl. 9
med begäran om svar till kl. 10. I denna förklarade officeren att han på order av brittiska regeringen fordrade att Hagman, hans officerare och män samt de fyra jagarna skulle medfölja till en engelsk hamn. I händelse av vägran hade officeren order av regeringen att bruka våld och, om försök skulle göras att sänka jagarna, skulle de tas i besittning av engelsmännen. Till stöd för kraven åberopades närmare angiven internationell rätt. »Patricia» och »Castor» skulle icke beröras av åtgärden.
Rådplägning ombord.
Under tiden höll Hagman rådplägning med cheferna på jagarna och »Patricia».
Under överläggningen visade sig tre stora Tribaljagare i fjordmynningen och gjorde en demonstrativ sväng utanför den svenska ankringslinjen. Dessa jagare voro dubbelt så stora som de båda större av de svenska och även vida kraftigare bestyckade. Fyra sådana jagare disponerades av den brittiske officeren enligt vad han meddelat Hagman.
Vid rådplägningen befanns det därför riktigast att ingå på de engelska villkoren, och Hagman beslöt detta under högtidlig protest mot åtgärden i sin helhet och särskilt mot att han hindrats sätta sig i förbindelse med svenska regeringen.
London betalar skadegörelsen
på våra jagare.
Brittiska regeringen har godkänt de svenska ersättningskraven för skador som tillfogades våra fyra från Italien köpta jagare och till fullo betalt den begärda summan, i det närmaste 800 000 kronor.
Källa: Project Runeberg ·