Sida 16
1938
Gösta Ekman död —
Gösta Ekman död.
Skådespelaren Gösta Ekman avled kl. 4 på morgonen d. 12 januari på Röda Korsets sjukhem. Dödsorsaken var uremi.
+
Gösta Ekman var född i Stockholm den 28 dec. 1890 och fyllde alltså 47 år för inte länge sedan. Han debuterade i en obetydlig operettroll vid Oscarsteatern våren 1908, spelade sommaren samma år vid Brunnsteatern i Helsingförs och var 1908—1911 engagerad vid Hugo Rönnblads resande teatersällskap, där han utförde en rad roller, bl. a. Prinzivalli i Meterlincks »Monna Vanna», 1911—1913 var han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya Teatern i Göteborg och kom det sistnämnda året till Albert Ranft vid Svenska teatern där han stannade till teaterns brand 1925. Den följande säsongen ägnade han sig åt gästspel och filmengagemang, varunder han bl. a. spelade Faust mot Jannings i den stora »Faust»-film Murnau iscensatte i Berlin. 1926—1931 ledde han tillsammans med John och Pauline Brunius Oscarsteatern under dennas talscenssäsonger och var sedan sin egen teaterdirektör på Vasateatern 1931—1935, varvid han de första säsongerna även tog Konserthusets båda salar i anspråk för sin omfattande teaterverksamhet. Under denna rastlösa period spelade han även på Operan i Ibsens »Per Gynt». De senaste säsongerna har Gösta Ekman ägnat åt filmning och gästspel; när han insjuknade hade han
Som Hamlet.
10
Gösta Ekman.
sålunda nyss återvänt från ett längre gästspel vid Svenska teatern i Helsingfors och skulle just påbörja repetitionerna för sitt första framträdande på Dramatiska teatern.
Gösta Ekman sörjes närmast av maka, född Sundström, och son, skådespelaren Hans Ekman.
Eftermälet: Arthur Engberg:
En konstnär i varje tum, i temperament, stil, instinkter och fibrer. En gestaltare av Guds nåde. Under hans grepp fick rollen intensivt liv. Ingen samtida svensk skådespelare har i samma grad som han bekräftat sanningen, att av all vår kunskap är den ypperst som återstår, när vi avlägsnat allt vad vi lärt oss. Hans register hade förbryllande bredd och rikedom. Att i förväg söka föreställa sig hur han till äventyrs skulle te sig i en ny roll var utsiktslöst. Ty med snillets suveränitet skapade han städse nytt.
John Forsell:
Med Gösta Ekman ha vi förlorat inte bara landets, utan en av världens största skådespelare. Jag hade tyvärr alltför sällan med honom att skaffa, men jag jag känner att jag också förlorat en god och trofast vän.
Olof Molander:
Det finns ingen möjlighet att med få ord ge uttryck för hans artistiska mångsidighet och djupt originella storhet. En så egenartad konstnär utkristalliseras ur ett lands teaterliv endast med många decenniers mellanrum. Så mycket mer beklagansvärd är svensk teater, då den mänskligt att döma allt för tidigt fått avstå ifrån vad han ännu säkert kunnat skänka.
Erik Wettergren:
— Medan utvecklingen går därhän, att de sceniska artisterna utvecklas till skådespeleritjänstemän, var Gösta Ekman en av konstens fria fåglar, en improvisatör och individualist vars överdådiga framfart kom det att brusa i luften omkring honom. Det blir tomt
-och torrt, när han är borta. Ingen har
varit föremål för en så blind dyrkan som han, och han älskade att drapera sig i den, men innanför popularitetens purpurveck bodde en oro som gjorde att han med varje ny scenfigur gav ett stycke av sitt eget kött och blod. Lycklig han som slapp vissna långsamt!
Den vackraste sorgehögtiden.
Gösta Ekmans jordfästning, vilken den 18 januari ägde rum i Hedvig Eleonora kyrka, blev — i den bortgångnes egen regi — kanske den vackraste och stämningsrikaste sorgehögtid Stockholm upplevat.
SR
Som Per Gynt.
Källa: Project Runeberg ·