Sida 243
Professor emeritus Otto von Friesen.
Otto von Friesen död.
En av de aderton i Svenska akademien, professor emeritus Otto von Friesen avled den 11 september. Han var född i Kulltorp, Jönköpings län, 1870.
Med Otto von Friesen har en av Sveriges ledande nordister gått ur tiden, och i alla länder där intresse finnes för studiet av de germanska folkens forntid kommer hans minne att hedras, ty han representerade ett fack inom germanistiken som mer än de flesta andra haft förmåga att vinna hängivna dyrkare — runologin. Allt sedan han 1904, stödd på riksantikvarien Bernhard Sahlins forskningar om djurornamentiken, framställde hypotesen att runorna uppstått i Svarta havsområdet och kunde härledas ur skrivria grekiska bokstäver har hans namn stått i förgrunden bland dem som syssla med tydningen av vår äldsta skrift. Man hade förut trott att det latinska alfabetet varit runornas förebild och man har senare bl. a. velat härleda dem ur av den latinska skriften påverkade etruskiska typen i alpområdena. Men von Friesens teori kommer ätt hävda sin plats som en av de säkrast och skarpsinnigast underbyggda.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe har avlidit.
Överintendent Gunnar Mascoll Silfverstolpe avled den 26 juni på Ersta sjukhus efter en långvarig sjukdom i en ålder av 49 år. Han var född i Rytterne i Västmanland, tog fil. lic.-examen 1919 och blev 1936 överintendent vid husgerådskammaren och de kungliga konstsamlingarna. Förra året valdes han till med-
Vid Svenska akademiens högtidsdag den 20 december var samtliga 18 ledamöter närvarande,
vilket icke inträffat någon gång sedan dess instiftande 1786. Sittande fr. v.: Sven Hedin, Hans Larsson, Hjalmar Hammarskjöld och Per Hallström. Stående fr. v.: Bengt Hesselman, Fredrik Böök, Tor Andre, Einar Löfstedt, Gustaf Hellström, Anders Österling, Sigfrid Siwerts, Martin Lamm, Pär Lagerkvist, Bo Bergman, Birger Wedberg, Hjalmar Gullberg och Nils Ahnlund. Henrik Schick skymtar t. v. bakom Anders Österling.
lem av Svenska akademien efter Albert Engström. +
Inspirationskällan för hans egen diktning var från början behovet att efter det första världskrigets förvildning och förödelse ta vara på kulturarvet och återknyta till fredens och vardagens ljusa traditioner: ledmotivet klingar igenom redan i diktböckernas titlar, »Arvet», »Dagsljus», »Vardag», »Efteråt» hette den nästa med krisårtalet 1932: där tillkom maningen att inte döva minnet av det onda som varit, utan bruka det för att stålsätta sig mot det värre som kunde komma igen. Det kom. Hans sista bok, från 1940, fick namnet »Hemland» — en lugn trosbekännelse till ett hotat men okuvligt fosterland, här på jorden och i andens värld. Hans vers med de mjuka och distinkta parlando, som gärna sökte vardagsorden, fann här de adekvata uttrycken för ett patos utan kramp och en tillförsikt utan förhävelse.
Gustaf Hellström och Einar Löfstedt i Svenska Akademien.
Svenska akademien har med sin beskyddare konungens samtycke till ledamot av akademien efter överintendent Gunnar Mascoll Silfverstolpe valt författaren Gustaf Hellström samt till ledamot efter professor Otto von Friesen Lunds universitets rektor, professor Einar Löfstedt.
Alla de 18 församlade till glansfull högtid, en unik tilldragelse.
För första gången i hela sin historia var Svenska akademien fulltaligt samlad på sin högtidsdag, meddelade akademiens fungerande direktör, professor Bengt Hesselman, vid sammanträdet den 20 september då Gustaf Hellström och Einar Löfstedt tog sitt inträde. Detta nämndes i samband med en fint turnerad jubileumshyllning till C. D. af Wirsén, den trognaste av akademiledamöter och representant i dikten för 1800-talets högborgerliga hemkultur. Men det var nog mera inträdestalen än jubileet som kommit Hans Larsson att för första gången på länge trotsa resans besvär och som lockat dit ålderspresidenterna Henrik Schäck och Hjalmar Hammarskjöld, bägge ännu ungdomligare än vanligt.
Selma Lagerlöfs händer till Svenska akademien.
Selma Lagerlöfs flitiga händer ha nu fått sin hedersbevisning. Det skedde den I juni, då generalkonsul Hugo Duhs överlämnade en avgjutning i gips av sagoberätterskans händer till Svenska akademien, där gåvan mottogs av dr Anders Österling. Avgjutningen utfördes dödsdagen på Mårbacka av skulptören Eric Rafael-Rådberg.
237
Källa: Project Runeberg ·