Sida 285
Minnesgudstjänsten vid Alvastra klosterruin.
Östgötaungdom firade Alvastrajubileet.
Alvastra, 4 juli. — Åtta seklers minnen susa omkring oss. Ombergs skogar ha vuxit upp och vissnat ner. 2 gånger 12 generationer ha brutit åkrar häromkring, men till oss talar en gärning, som aldrig kan dö. De som kommo för 800 år sedan som Kristi budbärare äro som en sky av vittnen. Vi ha samlats här för att ur djupt tacksamma hjärtan skänka dem vår hyllning för deras verk i vårt karga land.
Med dessa ord började biskop Tor Andre sin minnespredikan över Alvastra klosterruin. Solen blänkte i det gyllene biskopskorset och över mäktiga gamla kalkstensmurar, den kryddstarka doften från klosterträdgårdens alla läkeörter svepte då och då in över folket, som lägrat sig utanför ruinen på gräsvallen, och i ensamt majestät gled den elaka svanen omkring på karpdammen. Den 6 juli 1143 grundades Alvastra kloster, och den 4 juli 1943 firade man dess 800-årsjubileum. Det var Linköpings stiftsråd och kyrkliga ungdomsråd, som sam-
under 800 år.
lat sina ungdomar till jubileet, och inemot I 000 ungdomar hade hörsammat kallelsen. Men så är också den kyrkliga ungdomsrörelsen starkt förankrad i trakten av Alvastra, inte minst inom Röks pastorat, där kyrkoherde Axel Sköld, den för ungdomen särskilt nitälskande herden, har sina domäner. Redan föregående år hade man en ungdoms- och kyrkodag i Alvastra, och nu skall denna goda idé tydligen bliva en tradition.
4000 firade 800-årigt Nydala.
Nydala kloster, 22 aug. För 800 år sedan vandrade en liten skara munkar upp genom de småländska skogarna. De kommo från det soliga, leende Frankrike, de bävade säkerligen för uppgiften att här uppe i det kalla och främmande landet grunda ett kloster. Bara det småländska tungomålet måste ha låtit barbariskt för dessa fransoser. Men de besjälades av den heliga dårskapen för att tala med biskop Y. Brilioth, den dårskap, som är gudomlig vishet.
1943
Må färd
Biskop Tor Andre vid en vigvattenskål i Alvastra klosterruin.
Den mäktige gudsmannen Bernhard Clairvaux hade sänt dem hit upp på kunglig begäran, men det berättas, att dessa utvalda bröder ingalunda voro några hjältar utan helst ville slippa ifrån. Bernhard måste till sist göra ett järtecken, innan han förmådde ingjuta hos dem samma brinnande tro på kallelsen som han själv ägde. Om de första nydalamunkarnas lydnad inför den pockande befallningen i deras inte predikade också biskop Brilioth vid den gudstjänst, som inledde söndagens stora minnesfest för Nydala kloster. En första erinran om dagens klosterminne för den vackra katolska mässan Virgo Gloriosa, som Vallsjö och Nydala kyrkokörer utförde. Småländskt luthersk var dock menigheten, och överståthållare Nothbin, som satt längst framme i koret bland andra honoratiores verkade mera protestantisk än någonsin.
De gamla munkarna hade förstått att lägga sitt kloster i en ganska idealisk miljö. De valde ut »en lummig och blommande dal», som landshövding Ekblom kallade Nydala, mitt i det riktiga Småland, i Sankte Pers Småland, som omfattar Njudung, Finnveden och Östbo. Och riktiga smålänningar hade också kommit till dagens fest. Mellan 4—5 000 personer var det säkert, som vandrade omkring i klostergården och sutto och lyssnade till predikan och föredrag.
219
Källa: Project Runeberg ·